Det har tidigare betonats att antibiotikakurer inte får avbrytas i förtid, eftersom det innebär en risk för att de mest resistenta bakterierna överlever. Den förhärskande uppfattningen var att förkortade kurer bidrar till ökad antibiotikaresistens – ett av de största hoten mot den globala hälsan idag.
På senare tid har man tvärtom lagt allt större vikt vid betydelsen av att minska onödig exponering för antibiotika genom kortare kurer. Man anser idag att långvarig användning av antibiotika kan gynna resistenta bakterier, inklusive bakterier som inte orsakar infektionen. Kortare behandlingstider kan därför i vissa fall minska denna risk. Dessutom anses kortare kurer ha fördelar utöver minskad resistens, såsom färre biverkningar och bättre bevarande av kroppens naturliga bakterieflora.
En kommentar i The American Journal of Bioethics tar upp en intressant fråga som aktualiserats av det nya fokuset på kortare antibiotikakurer. Tre forskare från Uppsala universitet, däribland Mirko Ancillotti, kommenterar ett förslag som publicerats i samma nummer av tidskriften. Förslaget har två delar. Den första innebär att läkare i allmänhet bör undvika att förskriva längre antibiotikakurer än vad riktlinjerna rekommenderar. Den andra delen av förslaget innebär att om kliniska studier visar att en riktlinje rekommenderar en onödigt lång kur – en kortare behandlingstid är effektiv – så skapar dessa nya rön en moralisk skyldighet för läkare att avvika från riktlinjen genom att förskriva en kortare behandling än den rekommenderade.
Mirko Ancillotti och hans medförfattare instämmer i den första delen av förslaget: läkare bör i allmänhet undvika att förskriva längre kurer än riktlinjerna rekommenderar. Däremot betraktar de förslagets andra del som oklarare. När kan nya rön skapa en moralisk skyldighet att förskriva kortare kurer än riktlinjerna rekommenderar? Det är svårt att isolera effekten av behandlingstidens längd i kliniska studier där flera faktorer varierar, så evidensen är inte alltid så stark som den kan verka. Dessutom kan en kortare behandlingstid – även om studier talar för att den har effekt – ändå innebära en ökad risk för återfall i ett senare skede. Framför allt är de bedömningar som läkare måste göra mer komplexa än bara att bedöma evidensensstyrkan. Läkaren måste bedöma hur relevant evidensen är för den aktuella behandlingssituationen, och risken för ökad antibiotikaresistens måste vägas mot de risker som en kortare behandling kan innebära för den enskilda patienten i den kliniska situationen. Sådana bedömningar kan mycket väl göra det rimligt för en läkare att välja att avvika från riktlinjerna. Men kan evidensen skapa en skyldighet att välja kortare behandlingstid? Kan den göra det moraliskt fel att följa riktlinjerna?
Mot slutet av kommentaren föreslår författarna ett kriterium för när en kortare behandlingstid inte bara är ett rimligt alternativ utan en moralisk skyldighet. Deras kriterium är komplext och omfattar mer än bara evidensens styrka. Evidensen måste isolera effekten av behandlingstiden och vara tillämpbar på den aktuella kliniska situationen. Evidens i sig kan dock inte skapa en moralisk skyldighet, oavsett hur stark den är. Det krävs också ett övertygande argument som visar att fördelarna med minskad antibiotikaexponering i det specifika fallet väger tyngre än de kvarstående osäkerheterna kring tillfrisknande och återfall. Något förenklat kan man säga att författarna menar att det blir en moralisk skyldighet att förskriva på en nivå under riktlinjen när det inte längre är professionellt försvarbart för läkaren att följa den.
Författarna antyder att det vore olyckligt om den tidigare generaliseringen – ”längre behandlingstid är bättre” – helt enkelt ersattes av den motsatta, ”kortare är bättre”. Deras kommentar pekar på behovet av ett mer nyanserat förhållningssätt till antibiotikaresistens. Läs kommentaren här: When Does Evidence Create a Moral Obligation to Depart from Antibiotic Guidelines?
Skrivet av…
Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.
Ancillotti, M., Andersson, D. I., & Sandegren, L. (2026). When Does Evidence Create a Moral Obligation to Depart from Antibiotic Guidelines? The American Journal of Bioethics, 26(9), 109–111. https://doi.org/10.1080/15265161.2026.2709544
Lämna ett svar