Vi avfärdar magikerns anspråk på att stå i kontakt med andevärlden. Vi avfärdar prästens anspråk på att stå i kontakt med det gudomliga. Vi tror inte på övernaturlig kontakt med en renare värld bortom denna!
Ändå förekommer liknande anspråk i vår upplysta förnuftstradition. Även filosofer utlovade kontakt med en renare sfär. Skillnaden är att de beskrev den rena sfären i intellektuella termer. De utlovade kontroll av ”begrepp”, ”kategorier”, ”principer” och så vidare. De levde, i likhet med munkar och magiker, som asketer. De sökte makt över livet självt, men de gjorde det via intellektuell självdisciplin.
Om du vill fundera över asketism som ett drag i vår förnuftstradition, så kanske du vill ta en titt på en artikel jag skrivit: Intellectual asceticism and hatred of the human, the animal, and the material.
I artikeln försöker jag visa att filosofins ofta påtalade människocentrering är ett bländverk. Filosoferna idealiserade aldrig människan. De idealiserade något mycket exklusivare. De idealiserade det asketiskt renodlade intellektet.
Segerdahl, P. 2018. Intellectual asceticism and hatred of the human, the animal, and the material. Nordic Wittgenstein Review 7 (1): 43-58. DOI 10.15845/nwr.v7i1.3494
0 kommentarer
1 pingback