Om rädslan för genmodifierade organismer… och om etik i tiden

Visst låter det onaturligt: tomater i vilka forskare tillsatt en fiskgen!

Men knappast någon mat är ”naturlig”, inte ens den ekologiska. Redan farmor och farfar kokade gröt på onaturligt havre, och de var långt ifrån först! I årtusenden har människan förädlat sina grödor och avlat sina djur. Eller flyttat organismer till miljöer där de utvecklas annorlunda än i miljön de hämtades från. Modifierade organismer = mänsklig mat.

Förra veckan besökte jag ett möte om genetisk modifiering och mat (arrangerat av Vetenskap & samhälle, Uppsala universitet, och EU-projektet ComScience). Syftet var att engagera allmänheten att diskutera den forskningsdrivna samhällsutvecklingen. Jag lärde mig en hel del om genmodifierade organismer (GMO). Men mötet väckte också tankar. Inte bara om vad GMO är, utan också om vad etik är.

Mötet skulle knappast arrangerats om det inte funnits en moralisk hotbild kring genmodifierade organismer. På mötet visades en film som tog upp risker med GMO. Till exempel att grödor som tillförts gener för resistens mot skadedjur, skulle kunna sprida resistensen till andra organismer i naturen. Plötsligt får vi ”superskadedjur” och ”superogräs”.

Men liknande risker finns även med traditionellt modifierade organismer. Låt oss kalla farmors och farfars traditionellt modifierade råvaror i köket TMO. Vad är den principiella skillnaden mellan TMO och GMO? Vi hanterar riskerna med TMO, som även de kan ha problematiska miljöeffekter. Är riskerna med GMO principiellt annorlunda; är de övermänskliga?

GMO är i vissa avseenden mindre riskfyllt än TMO. Vid traditionell avel har man dålig kontroll på vilka egenskaper man får på köpet, när en viss egenskap förstärks. Men vid genetisk modifiering överförs bara de gener som skapar egenskapen man vill åt. Det kan handla om köldbeständighet; om resistens mot skadedjur; om omega 3-fettsyror i raps; om längre träfibrer…

Jag ser inte den principiella skillnaden mellan GMO och TMO. Det är oklart varför GMO hålls i karantän, medan TMO tillåts vara den naturligaste varan i våra matkassar. Visst finns risker som måste tas på största allvar, men de verkar inte övermänskliga.

Mötet om GMO gav mig alltså denna fråga:

Varför upplevs det som en principiell skillnad mellan TMO och GMO, när vi inte lyckas sätta fingret på den?

Nyckeln tror jag ligger i något som sades mot slutet av mötet, när det var dags att packa ihop och gå hem:

–          Vi har ju inte hunnit diskutera de etiska frågorna!

Varpå någon annan sa:

–          Vi har inte gjort annat än diskuterat etik. Vad menar du med ”etiska frågor”?

Svaret blev:

–          Har vi rätt att modifiera organismer?

Personen uppfattade tydligen etik som tidlös etik om människans plats i kosmos. Ett absolut rättesnöre för mänsklig aktivitet. Ett övermänskligt perspektiv på det mänskliga. Ett närmast teologiskt perspektiv.

Den andra personen, som sa att mötet inte gjort annat än diskuterat etik, såg däremot etiken som tillhörande vår tid. Vi kan lika lite välja bort gentekniken som vi kan välja bort globaliseringen eller datatekniken eller medicinen. Tiden förändras till stor del bortom vår kontroll, trots att vi är så delaktiga i den. GMO ger oss visserligen nya möjligheter att kontrollera organismers egenskaper. Men framväxten av sådana tekniker (och av samhället som hyser dem) är samtidigt så oöverblickbar, att man kan se tiden som ett öde vi har att bära, så ansvarsfullt som möjligt.

Den principiella etiska skillnaden mellan TMO och GMO finns nog inte i verkligheten. Den dyker upp inom oss, när moralisk oro inför tidens gång i det moderna samhället får oss att återfalla i tidlös teologi om människans plats kosmos (jag har skrivit om detta i boken Djuren i kulturen).

Skillnaden är alltså att GMO stöter ut oss i det tidlösa perspektivet, där människans plats i kosmos  måste fastställas för att hon inte ska hota existensens grundvalar. Hotet finns i detta uppväckta evighetsperspektiv inom oss. Medan den gamla TMO:n i skafferiet tillåter oss att förbli i tiden vi faktiskt lever i.

Jag gissar att det var svårigheten att känna igen den moderna moralens ansikte som fick människor för mer än hundra år sedan att säga, ”Om Gud är död, så är allt tillåtet”. De trodde att moral måste vara ett tidlöst rättesnöre.

Jag tror att samma svårighet orsakade mötets, ”Vi har ju inte hunnit diskutera de etiska frågorna!” Man kände inte igen vår tids etik. – Det återstår uppenbarligen för oss att lära känna den moderna moralens ansikte.

Pär Segerdahl

I dialog med allmänheten : www.crb.uu.se

12 kommentarer till Om rädslan för genmodifierade organismer… och om etik i tiden

  1. Stefan Lindberg skriver:

    Rädslan för det onaturliga tror jag bygger på uppfattningen att naturen är bra medan människan är dålig – åtminstone för naturen. För att människan ska ha ett existensberättigande gentemot den övriga miljön/naturen måste hon tillföra något – en tjänst eller kvalitet som saknades innan. Lejon tar ut sin beskärda del av ekosystemet när de jagar antiloper, men samtidigt selekteras de starkaste och friskaste antiloperna så att lejonen ur ett större perspektiv gör själva arten antilop en tjänst. Man kan i teorin tänka sig att människan skulle använda sin kunskapshunger på ett sätt som gagnade planeten i stort, på samma sätt som lejonens hunger gagnar antiloperna, men vår nutidshistoria visar att det oftast inte är så i praktiken. En ny teknologi blir således ännu en möjlighet för människan att ställa till det i naturen, oftast p.g.a. kortsiktiga vinstintressen som maximerar sin egennytta medan andra får ta risken och konsekvenserna.

    Om vi bortser från människans historiska tanklöshet är naturligtvis biotekniken endast ett verktyg bland alla andra. En kniv kan användas för att slöjda eller för att mörda, men det gör inte kniven bra eller dålig. Frågan ur ett samtida, praktiskt etiskt perspektiv blir i så fall vilka faktiska skillnader som finns mellan ”TMO” och ”GMO” vad gäller risker och konsekvenser. ”Superogräsen” som omnämns är idag redan en verklighet (http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2011/12/13/monsanto-defeated-by-super-weeds.aspx). Riskerna för konsumenters hälsa och ekosystemen är i mitt tycke dock inte de största problemen med GMO, utan hur dessa organismer interagerar med vårt globala socio-ekonomiska system – en fråga som nästan aldrig lyfts.

    Det finns såklart socio-ekonomiska problem även med TMO, t.ex. kaffe, choklad och socker. Genom samarbete mellan korrupta regimer i tredje världen och multinationella jätteföretag tvingas fattiga (inkl. deras barn) in i ett livegenskap som ger sämre levnadsförhållanden än innan den åtråvärda grödan kom till platsen. Men GMO introducerar därtill helt andra möjligheter att patentera grödan och därmed kunna använda hela den juridiska apparaten för att förtrycka bönder för storföretagens ekonomiska vinnings skull (http://en.wikipedia.org/wiki/Monsanto_Canada_Inc._v._Schmeiser). Det låter som rena konspirationsteorierna, men jag är själv civ.ing. i bioteknik och har jobbat som patentkonsult, och har fortsatt intressera mig för frågan sedan jag lämnade branschen. Problemet på längre sikt är inte bara risker i ekosystemet, utan att det blir brottsligt att odla mat utan licens från storföretagen. ”Naturlig” spridning av patenterat genetiskt material till icke-GMO blir en del av en expansiv affärsstrategi. Vissa länder såsom Ungern vidtar extrema åtgärder för att inte hamn där (http://uk.ibtimes.com/articles/20110722/hungary-destroys-all-monsanto-gmo-maize-fields.htm).

    I teorin lovar bioteknologin mycket – härdigare grödor, vaccin som uttrycks direkt i en banan till barnen i tredje världen etc. etc. I praktiken är 90% av patenten på GMO ägda av ett företag (Monsanto) och bygger på användningen av företagets ogräsmedel. Det handlar inte om att minska någon miljöpåverkan – tvärtom förutsätter den modifierade organismen en odlingsmetod i monokultur med besprutning och konstgödsling. Frågan är om vi kan uppnå samma sak som GMO-tekniken utlovar utan att använda oss av GMO? I så fall slipper vi ju de GMO-specifika riskerna. Problemet med GMO i dagsläget är att de bygger vidare på ett i grunden ohållbart och ineffektivt system att producera mat på. Precis som med kniven ovan är det sammanhanget som avgör – kniven är inte lämplig på skolgården t.ex. En ansvarsfull användning av genetiskt modifierade organismer kräver att de introduceras i ett ansvarsfullt konstruerat ekosystem. Annars befäster de endast på mikronivå det problematiska system vi redan etablerat på makronivå. Vem behöver ”Round-up Ready Corn” om vi inte behöver Round-up utan en ökad biologisk mångfald?

    • Pär Segerdahl skriver:

      Tack för synpunkter, inte minst på socio-ekonomiska problem! Etiska frågor är irriterande svårgripbara, eftersom verklighetsbeskrivningarna kan bli så fundamentalt olika. När något övertygande sagts, kan man plötsligt hävda motsatsen… som även den är övertygande! Till exempel kunde jag nu säga, att ett problem med (eller för) GMO är att lagstiftningen kräver så kostsamma procedurer för att få exempelvis nya GMO-frön godkända, att bara ett litet antal resurstarka multinationella företag har råd att ta fram dem (som de sedan naturligtvis är måna om rättigheterna till). Ett mindre asymetriskt regelverk för TMO och GMO kunde i så fall kunna mildra de socio-ekonomiska problem som du nämner. Medan striktare GMO-restriktioner kunde förstärka problemen… och därmed ge ny näring åt konspirationsteorier. Jag tyckte att en debattartikel om GMO i DN i oktober var upplysande: http://www.dn.se/debatt/kvasivetenskap-hindrar-ett-hallbart-jord–och-skogsbruk.

      • Stefan Lindberg skriver:

        Tack för artikeln! Jag håller med den i stort, men tycker några av slutsatserna är lite svepande. Givetvis bör man i lagstiftningen se till vad det genetiska materialet skulle kunna göra i naturen (och i konsumenten – dvs djur och människor) oavsett om det introducerats på traditionell eller genteknisk väg. Jag håller också med om att genteknik är ett utmärkt sätt att studera organismers egenskaper inom grundforskningen.

        När det gäller skevheten i EU-lagstiftningen kan den jämföras med den åt andra hållet skeva US-lagstiftningen som inte har någon kontroll av GMO alls. Där finns också ett annat juridiskt klimat. Vad man kan konstatera är att det klimatet – som inte reglerar GMO som teknik men ger juridiska fördelar till juridiska personer med stora ekonomiska resurser (d.v.s. ”jätteföretag”) har gett upphov till den situation som finns i USA idag. Och där har Monsanto 90% av rättigheterna, trots att det finns gott om ensamuppfinnare i landet och inga principiella problem med ett växtlaboratorium i garaget. Är det då verkligen den restriktiva EU-lagstiftningen som är problemet?

        En alternativ förklaringsmodell är att det helt enkelt inte finns någon efterfrågan på GMO inom den förhållandevis smala sektor som är intresserad av hållbart jordbruk i USA. Jag tror man menar att det tillskott i hållbarhet som design på gennivå kunde bidra med i ett ekosystem designat för ekologisk hållbarhet, är såpass marginellt om man ser till de genomgripande skillnaderna mellan ekologiskt kontra traditionellt jordbruk, att man hellre avstår från tekniken än riskerar sitt ”gröna anseende” genom att förknippas med GMO bara för att man ville vara ännu lite mer resurseffektiv. P.g.a. en onyanserad folkopinion å ena sidan, och ffa Monsantos framfart å andra sidan, har alltså GMO blivit märkt som en ”mörk konst” som hållbarhetsrörelsen inte vill bli förknippad med. Antingen av personliga ideologiska skäl som saknar vetenskaplig grund, eller av affärsmässigt praktiska – det företag som vill gå i bräschen för hyperekologiska GMO-grödor kan se fram emot ett smalt kundsegment bestående av rika, miljömedvetna och öppensinnade akademiker inom life science.

        Från GMO-forskarens sida är det naturligtvis lätt att se GMO som den potentiella lösningen på världens miljö- och hungerproblem. Men är det inte något besynnerligt med detta argument? Hur står sig t.ex. marginalnyttan av GMO kontra TMO mot åtgärder som att halvera västvärldens köttkonsumtion eller ett jordbruk utan fossila bränslen? Många bäckar små brukar man ju säga, men hur viktig är GMO-bäcken i förhållande till den ocean av resursoptimering som är möjlig redan med den teknik som finns idag? Att säga att GMO är nödvändigt för att åtgärda miljö- och hungerproblem är i mitt tycke lite som att satsa på bredbandsutbyggnad i Afrika. Visst, det ger säkert en viss höjning av livskvaliteten, men det finns sådana basala problem att lösa först, innan vi så att säga behöver oroa oss för att grädden på moset inte har en optimal fettsammansättning.

        Lösningen på de stora världsproblemen är inte en teknisk fråga, utan en fråga om global fördelningspolitik och vårt ekonomiska system. Det är man inte nödvändigtvis intresserad av att begrunda som forskare inom genteknik. Envar får väl själv fundera på om man tror att det som står emellan nuläget och en långsiktigt hållbar mänsklighet är en brist på tekniska lösningar eller något annat. Frågan som då borde väckas är vad vi skulle kunna göra med den teknik som redan finns idag? Här finns några inspirerande bilder och tankar kring det: http://www.thevenusproject.com/

  2. Sten Stymne skriver:

    Bästa Stefan Lindberg,

    Jag lämnar den filosofiska etiska sidan för att bemöta en del felaktigheter /desinformation och förtigande i ditt svar. Godkännandeprocessen för GM växter i USA är väldigt lik den i EU och kostar lika mycket. Det är snabbheten och förutsägbarheten till beslut för marknadsgodkännande som skiljer USA från EU, där endast två GM växter, s.k. event, är godkända för odling, en insektsresistent majs (och det beslutet togs före moratoriet och det nya regelverket som infördes 2003) och en potatis med förändrad stärkelsekvalitet som tog 14 år i reglerkvarnarna innan godkännande.

    Om man inte hade haft patent så skulle det inte finnas en enda GM gröda i kommersiell odling i världen. Om man inte hade haft det dyra reglersystemet eller patent så skulle GM tekniken vara en integrerad del i traditionell växtförädling idag med tusentals gener insatta för resistens, torktålighet, ändrad kvalitet etc. Om vi inte hade det dyra reglersystemet men patent så är det svårare att förutsäga vad som hänt. Kanske multisarna hade tagit ett ännu starkare grepp om växtförädlingen, kanske hade en mängd små biotekniska genteknikföretag blommat.

    Appropå hållbar odling i USA; vet du att ogräsresistenta grödor har inneburit att man nu helt övergått till plöjfri odling i majs/soja bältena i USA och att detta lett till att mullhalterna för första gången sedan man började med jordbruk i mellanvärstern har ökat, näringläckaget drastiskt minskat och vattendragens kvalitet markant förbättrats. Plöjfri odling var ju inget Monsanto hade räknat med när de införde sina grödor. Det var upptäckt bönderna själva gjorde och det är den upptäckten som gjort grödorna så populära att odla. Man spar väldigt mycket tid och pengar om man slipper plöja. Herbicidresistenta grödor ger inte mer skörd och de är dyrare att köpa utsäde. Att man nu börjar få stora problem i USA med roundup resistenta ogräs genom ensidig använding av roundup visar att metoden inte är uthållig och kontras nu med marknadsförande av nya GM växter (från f.a. Monsanto) där man infört resistens mot nya ogräsmedel. Så kan man hålla på ytterligare en tio år innan man måste införa resistensgener mot ytterligare herbidicider.

    Som genteknikforskare i Sverige kan jag konstatera att Mp och V, de riskdagspartier som klart bekämpar gentekniken på växter, ockå bekämpar vår forskning att utveckla GMO utanför de se stora multinationella företagen. Nyligen reserverade de sig i Gentekniknämnden mot beslutet att rekommendera Jordbruksverket att godkänna fältförsök med våra GM grödor som producerar olja och stärkelse som skall kunna göra det möjligt att ersätta fossil olja i kemiindustrin, något som de stora kemikaliebolagen f.ö. ogillar. Plötsligt är de socioekonomiska argumenten som bortblåsta och kvar står en skär och naken skräck för det ‘onaturliga’. Eller kanske det är att slå mynt av den skräcken hos potentiella väljare…

    • Stefan Lindberg skriver:

      Bäste Sten Stymne,

      Tack för ditt svar. Jag bemöter det du anser vara felaktigheter/förtigande/desinformation från min sida i tur och ordning.
      1) Jag har inte kommenterat skillnader i KOSTNAD för godkännande av GMO i US vs. EU. Jag är själv inte insatt i det, men om du säger att de är lika så är det säkert så. Det jag sa var att REGELVERKET skiljer sig åt – vilket jag förmodar att du också implicerar med ”snabbheten och förutsägbarheten till beslut”. Som jag sa tidigare håller jag med artikelförfattarna i det mesta, även i ett billigare godkännandesystem som öppnar upp för småföretagare. Det är inte nödvändigt att ett effektivt regelverk medför så stora kostnader och därmed utestänger alla utom storföretagen. Ännu sämre är ett regelverk som läcker som ett såll och trots det förutsätter stora kostnader, som fallet förefaller vara i USA. Min jämförelse med USA var alltså för att visa att en mer liberal lagstiftning i sig inte behöver medföra några fördelar – inte för att hävda att det europeiska regelverket är bra som det är.
      2) Jag känner väl till sambandet mellan patent och långa godkännandetider (skrev mitt exjobb på KTH om läkemedelspatent 2003), men personligen ser jag mest patent som ett nödvändigt ont p.g.a hur vårt globala system kring teknikutveckling ser ut i övrigt (ett system som tyvärr bygger på mänskliga begär och kommersiella intressen snarare än mänskliga behov och god vetenskap). Men sammanfattningsvis kan man alltså se att patent, godkännandekrav och andra juridisk-ekonomiska system som finns kring detta i dagsläget gynnar storföretagen. Är vi överens där?
      3) Nej, jag kände inte till att man nu körde plöjfritt i majs-/soyabältena, men det är en glädjande nyhet för mig. Jag är också en förespråkare av plöjfri odling, men plöjfria system har vi ju haft långt innan GMO blev möjligt – både före och efter plogen uppfanns. Jag är också betydligt mer positiv till ogräsresistenta GMO än herbicidresistenta GMO, men jag är ännu mer positiv till designade ekosystem som bygger på biologisk mångfald istället för monokulturer och på detta sätt håller ogräs och skadedjur i schack. Det ena behöver givetvis inte utesluta det andra, men jag ser inte GMO som en i sig nödvändig ingrediens för att uppnå en plöjfri och tålig odling. Skogsträdgården på Holma är ett exempel jag tänker på, känner du till den? http://skogstradgardensvanner.se/wordpress/?page_id=824
      4) Ska jag tolka din beskrivning av herbicidresistenta grödor och round-up-problematiken som att du också tycker detta system är ohållbart och olämpligt på lång sikt? För egen del tycker jag det är önskvärt att i möjligaste mån eliminera herbicider i jordbruket generellt, och åtminstone inte bygga in oss i fortsatt sådan användning med ny teknik. Här kanske vi tycker olika?
      5) Jag beklagar att våra politiska partier ställer till det för din forskning, trots att den skulle kunna bidra till en hållbar utveckling. Personligen tror jag att våra politiska partier är ungefär lika oinsatta i genteknik överlag, men att det blå blocket generellt har en mer liberal politik och därför inte vållar dig något bekymmer, dock inte p.g.a. en större förståelse för din forskning. Däremot ser jag inte att detta faktum ”blåser bort” de socioekonomiska problem som dagens juridisk-ekonomiska system kring GMO-fältet vållar. Tvärtom är det väl ytterligare ett beklagansvärt exempel på hur politisk dumhet och kommersiella vinstintressen tillsammans skapar ett system som inte gynnar en hållbar utveckling?

      Avslutningsvis har jag svårt att förstå av ditt inlägg exakt vad du anser att jag ”förtiger” eller ”desinformerar”. Det är ganska osympatiska ord som antyder någon slags uppsåt eller dold agenda från min sida. Givetvis har jag inte det, utan välkomnar en förutsättningslös diskussion kring GMO och de politiska, sociala och ekonomiska förutsättningar som omgärdar forskningen. Kanske var mina förra inlägg otydliga, och i så fall hoppas jag att de nu förtydligats.

  3. Sten Stymne skriver:

    Bäste Stefan,

    Först låt mig be om ursäkt för anklagelserna om felaktigheter och förtigande. Jag är så van att debattera med Greenpeace där detta är deras debatteknik, men jag förstår av ditt svar nu att dessa felaktigheter och utelämnande inte beror på att du har en agenda att motarbeta gentekniken.

    Kommentarer till ditt svar:

    1) De krav som ställs i godkännandeprocessen i EU och USA är mycket lika. När man söker marknadsgodkännande för GM grödor utvecklade i USA i EU så bygger man nästan helt på de undersökningar som gjorts i godkännandeprocessen in USA. Det som skiljer är tiden från det man skickar in ansökan om godkännande till beslut. Om man har uppfyllt alla krav och kan göra troligt att grödan inte har några negativa miljö- och hälsoeffekter så tar myndigheterna i USA ett snabbt beslut om godkännande. I EU valsas det runt, först till EFSAs experter, sedan till medlemsländernas egna myndigheter och ofta återremitteras det till EFSA flera gånger för att experterna skall bemöta de invändningar de GMO-fientliga länderna har. Till slut går det till ministerrådet för omröstning. Om majoritet men inte kvalificerad majoritet erhålls (vilket aldrig har inträffat) så går det till Kommissonen för beslut och de kan sitta i år på ärendet innan de vågar fatta något beslut. Vad gäller odling har endast två sådana beslut tagits hittills.

    2) Patent skall stimulera teknikutvecklingen men som de har praktiserats på växter har de motverkat sina syften. Det har hittills generellt sett varit en väldigt dålig affär för företagen med växtpatent. Tiotusentals patent har tagits inom växtbiotekniken men bara en handfull har kommit till kommersiell produktion och många börjar nu falla för tidsgränsen.

    Min point är att patent är nödvändiga för att ta GMO till marknaden om man har en godkännandeprocess som enligt Monsanto kostar mellan 200 till 500 miljoner kronor. Om man inte har denna kostnad så kanske växtpatent skulle gynna små bolag och universitet, men jag är inte säker. Det är faktiskt inte dyrt att ta fram GM växter idag. Ofta är det mycket dyrare att införa samma egenskap med traditionell förädling. Därför behöver kanske inte GM-växter skyddas annat än med vanlig växtförädlarrätt och ändå kunna utvecklas snabbt (om man kunde radikalt sänka de regulatoriska kostnaderna)

    3) Det som är intressant är hur man kan minska miljöbelastningen i jordbruket, inte vilka metoder man använder. Det är svårt att bedriva plöjfri odling utan herbicidresistens och omöjligt när man som i Mellanvästern bara har en växtföljd av två grödor, majs och soja. Alternativet att gå över till en mer varierad produktion låter sig sägas men inte göras i USA. Det mesta av livsmedelsindustrin i USA bygger just på majs och soja. Det bästa vore om man kunde ha perenna grödor. En välrenommerad forskare (Douglas Kell, BBSRC) har räknat ut att om 2% av Jordens jordar skulle odlas bearbetningsfritt betyder det att vi kan stanna ökningen av koldioxidhalten i atmosfären. Om alla Jordens jordar odlades bearbetningsfritt så betyder det att vi skulle sänka koldioxidhalten till 118 ppm koldioxid i luften – tillräckligt för att få ner atmosfärkoldioxiden till preindustriella nivåer. Om detta är riktigt så är det nog så att USA genom de GMO man odlar plöjningsfritt har uppfyllt Kyotoprotokollets krav på sänkning av koldioxidnivåerna med råge, trots att de inte skrivit på protokollet och är helt omedvetna om betydelsen av den stora kolsänka man skapat.

    4) De politiker som sitter i gentekniknämnden är inte okunniga om gentekniken. Det är dock möjligt att de agerar mot bättre vetande p.g.a. partipiskan.

    • Stefan Lindberg skriver:

      Tack Sten för dina intressanta upplysningar!
      1) Som jag förstått skillnaderna i regelverk mellan USA och EU, trodde jag att USA hade ett in-blanco godkännande på GMO i sig (d.v.s. inga särskilda regler jämfört med TMO), men krävde ett ”producentansvar” där företagens internkontroll får stå som garant för grödans säkerhet (oavsett producentmetoden). Och där detta system riskerar att korrumperas av att människor i ledande befattning roterar mellan statliga (godkännande) och privata (sökande) poster, samt att ingen externkontroll finns. Medan man i EU hade en mer restriktiv syn på GMO i sig, och ett regelverk som à priori uteslöt flera GMO-tillämpningar. Utifrån din beskrivning verkar EUs ytterligare restriktivitet (förutom den utdragna processen) snarare bero på hur ministerrådet röstar, d.v.s. en slags ad hoc-praxis istället för skrivna riktlinjer? Det är i så fall ytterst beklämmande.
      2) Jo att patent ska stimulera teknikutvecklingen är som sagt en sanning med modifikation. Patentsystemet existerar inte i ett vakuum, utan som en komponent som interagerar med ett mycket större juridisk-ekonomiskt system. Det är samma sak på läkemedelssidan, där utvecklingskostnaderna är ännu högre. Men vilken teknikutveckling är det som premieras utifrån det system som patent är en del av? Varför har vi fler preparat mot fetma än mot malaria? Det är den sortens teknikutveckling som patentsystemet stimulerar. Övrig teknikutveckling motverkas istället. Men nu sitter vi i den här båten och kan rimligtvis inte börja med att kasta patentsystemet över bord. Vi måste så att säga ro i land först och bygga upp ett bättre system. Då blir patentsystemet i sig antingen överflödigt eller oproblematiskt.
      3) Visst, man måste vara realistisk och allt annat lika är plöjfri odling i monokultur bättre än icke-plöjfri odling i monokultur. Men jag håller verkligen med om att perenna (eller självsående) grödor i en plöjfri polykultur vore idealiskt. Dessutom förmodligen betydligt mer välsmakande och hälsosamt än de av majs tillverkade matliknande substanser som erbjuds som mänsklig föda i våra matbutiker idag. Och kolsänkepotentialen är enorm! Har du någon länk till Kells artikel? Sökte på hans namn och ”no till farming” men fann inget på google. Det trista är väl att 2011 trots detta innebar historiskt stora ökningar i CO2 från inte minst USA. Men den datan kanske bygger på utsläpp och inte vad som faktiskt finns i atmosfären (efter absorption)?

  4. Sten Stymne skriver:

    Uppgifterna om kolsänkepotentialen finns i en artikel i decembernumret av Scientific American. Jag citerade lite fel. Uppgiften gällde inte plöjfri odling utan odling av perenna växter. Jag fick just ett mail av en kollega som sa att ökningen av organiskt material i jorden vid plöjfriodling är helt beroende på jordens beskaffenhet. I vissa delar av Kanada har den inte alls ökat mullhalten. Suck! Världen är komplicerad.

    • Stefan Lindberg skriver:

      OK, ska kolla vidare på frågan. Ur mitt perspektiv tycks det oundvikligt att mullhalten ökar om man hindrar jorderosion samtidigt som man tillför växtmaterial (eller snarare avstår från att avlägsna allt) t.ex. vid täckodling/gröngödsling som ofta går hand i hand med plöjfria system (och permakultur). Man undrar vart kolet tar vägen annars (?) Men om det beror på jordens beskaffenhet kanske det är möjligt att förbättra jordmånen så att mullhalten därefter ökar kontinuerligt.

  5. […] tar upp farorna med GMO-skepsisen. Även jag har bloggat om rädslan för GMO här på Etikbloggen, och försökt förstå dess […]

  6. […] för sina saker. Tänk bara på oenigheten om sådant som tagits upp här på bloggen: om GMO, om LifeGene, om stamceller, om abort, och om GMO […]

  7. […] skrev för ett tag sedan om vår rädsla för genetiskt modifierade organismer, GMO. Jag funderade då över varför vi särställer GMO. Hur kommer det sig att vi är beredda […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: