Man kan inte säga, ”Jag är världens blygsammaste människa”, utan att visa sig högmodig. Man kan inte protestera, ”Hur vågar ni kalla mig arrogant? Jag som hela livet tjänat individer som inte ens når mig till knäna!”, utan att återigen visa sig arrogant.
Eller lyssna på det här: ”Inget är säkert; här är beviset”.
Anti- och post-rörelser – antimetafysik, posthumanism etc. – har liknande svårigheter att undvika komisk självmotsägelse. Det är svårt att tillbakavisa metafysikens storvulna anspråk på att beskriva världsordningen, utan att försöka beskriva en världsordning som inte låter sig beskrivas.
Retoriskt skickliga antimetafysiker tävlar om att kläcka de mest lysande språkliga nybildningarna för att avtäcka världens undflyende väsenskärna… en nomadisk värld av kvasi-objekt, hybridisering och gränsöverskridanden.
”Hur vågar ni kalla mig pretentiös metafysiker? Jag som vet allt om världens oförklarlighet!”
(Inledningen inspirerad av Ernesto Sabatos roman Tunneln.)
Ja, i dag fick du mig verkligen att sätta morgonkaffet i vrångstrupen!
Du skriver bl.a.: ”Det är svårt att tillbakavisa metafysikens storvulna anspråk på att beskriva världsordningen, utan att försöka beskriva en världsordning som inte låter sig beskrivas.”
Njaaa, men det finns väl ändå olika slags ”mellanlägen” där vi rimligtvis kan ifrågasätta ambitionerna med att tro sig ha tillgång till ”världsordningar” utan att för den skull upprätta en. Det tror jag i varje fall. De möjliga intellektuella hållningarna i frågan behöver inte nödvändigtvis vara fullt så svart-vita.
Och gällande ”Inget är säkert; här är beviset”, Mot detta till synes motstridiga exempel på relativistiska tossigheter, skulle jag vilja anföra Russels paradox som ändå utifrån ett logiskt och rationellt perspektiv problematiserar det enkla avfärdandet: Den sats som innehåller begreppet ”alla” kan inte själv ingå i själva utsagan. Mer utförligt har jag redogjort för detta i inlägget: Alla är dumma! http://maxkern.com/tag/paradox/
God fortsättning på dagen!
Jag håller med dig. Jag sa bara att det är svårt, i meningen svårt att låta bli, svårt att avhålla sig från att göra det. Det är kanske den svårigheten vi behöver arbeta med. En annan sorts uppgift än den vi trodde!
Då så! My Three o´clock Tea är därmed räddat!
Jag blev sugen på eftermiddagste själv. Tack vare din kommentar blev den engelska versionen tydligare, hoppas jag:
http://ethicsblog.crb.uu.se/2014/02/12/self-contradictions-of-anti-movements/