Nytt begrepp om medvetandet utmanar språket

Pär SegerdahlFör några veckor sedan rekommenderade jag en spännande artikel av Michele Farisco. Nu är det dags igen! Jag vill rekommendera ännu en artikel, där Farisco (tillsammans med Steven Laureys och Kathinka Evers) argumenterar ännu mer grundligt för ett nytt begrepp om medvetandet.

Artikeln i Mind & Matter är komplex och jag tvivlar på att jag kan göra den rättvisa. Jag måste utgå från egna erfarenheter. När Farisco ifrågasätter motsättningen mellan medveten och omedveten, liknar det nämligen något som jag skrivit om: motsättningen mellan människa och djur.

Motsättningar som fungerar utmärkt i vardagsspråket blir ofta ohållbara för vetenskapliga syften. I vardagen är motsättningen mellan människa och djur oproblematisk. Om ett barn berättar att det sett ett djur, så vet vi att det inte var en människa som barnet såg. Men för biologen vore idén om människan som ett icke-djur en absurditet. Biologin kan inte utgå från motsättningen mellan människa och djur, trots att den är i sin ordning i vardagsspråket. Motsättningen döljer kontinuiteter mellan oss och de andra djuren.

Farisco säger (om jag förstår honom) något liknande om neurovetenskapen. Även om motsättningen mellan medveten och omedveten fungerar i vardagsspråket, så blir den problematisk i neurovetenskapen. Den döljer kontinuiteter i hjärnans arbetssätt. Neurovetenskapen bör därför betrakta medvetandet och det omedvetna som former av en och samma företeelse i den levande hjärnan.

Om biologin talar om människan som ett av djuren, hur föreslår Farisco att neurovetenskapen talar om medvetandet? Här ställs vi inför språkliga utmaningar som kräver större våld på våra språkvanor än när människan beskrivs som ett av djuren.

Fariscos förslag är att vidga begreppet om medvetandet så att det innefattar även vad vi vanligen kallar det omedvetna (ungefär som biologen vidgar begreppet djur). Farisco menar alltså att hjärnan är medveten så länge den lever, även under djup sömn eller i koma. Men observera att han använder ordet i en ny mening! Han påstår inte vad det låter som om han påstod!

Hjärnan arbetar ständigt, antingen vi är medvetna eller inte (i vanlig mening). De flesta neurala processer är omedvetna och en förutsättning för medvetande (i vanlig mening). Farisco föreslår att vi använder ordet medvetande för alla dessa processer i den levande hjärnan. Tillstånden vi vanligen ställer mot varandra – medveten och omedveten – är alltså former av  samma företeelse, nämligen medvetandet i Fariscos vidgade mening (”consciousness” på engelska).

Farisco stödjer det vidgade begreppet om medvetandet på en stor mängd neurovetenskapliga rön, som jag inte kan gå in på i detta inlägg. Det enda jag vill göra här, är att påpeka att Fariscos utveckling av begreppet medvetande i neurovetenskapen antagligen är lika följdriktigt som biologins begrepp om människan som en djurart.

Låt inte de språkliga utmaningarna hindra dig från att se det följdriktiga i Fariscos förslag!

Pär Segerdahl

Farisco, M., Laureys, S. and Evers, K. 2017. The intrinsic activity of the brain and its relation to levels and disorders of consciousness. Mind and Matter 15: 197-219

Detta inlägg på engelska

Kommer med lästips - Etikbloggen

3 Responses to Nytt begrepp om medvetandet utmanar språket

  1. Ernst Mecke skriver:

    It is of course quite a job to read all of that article, but after having read the first few pages (and on the basis of what I have myself been thinking in the course of the last 20 years), I should say this: (a) I agree to the so-to-say Copernican step to say that ”we” are not ”persons who HAVE brains”, but instead ARE brains (who, among others, produce an impression of being a ”person”; this is insofar Copernican as it changes the place of the observer in the observer’s situation, in the same way as Copernicus changed the place of the observer from the centre of the solar system to one of the orbiting planets); (b) I agree that the brain is a (evolution-developed) machine for survival, which in the case of animals who are adapted to living in territories would mean that the brain, if working at all, will (as a product of a cognitive system) rather automatically produce a ”territory-like” model of the environment (which can also be applied to less-concrete information – cf. our handling of ”fields of expertise”); (c) in possible contrast to the article I should, though, prefer a rather Freudian concept of consciousness in that sense that ”using consciousness” would mean to treat information in a certain (functional?) way, saying, about, that ”conscious” information is such information which is immediately available and being used for the work of the motoric system (which, after all, has to design and execute adequate (re)actions), while information which is not available but retrievable would be ”preconscious”, and information which has never been perceived and stored, same as information which is inaccessible in principle (such as the details of the brain’s own functional state of the moment), would be unconscious. All of which would mean that NOT ALL of the nervous system’s functions would be conscious (think of reflexes, or of the vegetative system). But this might of course lead up to a discussion which regions of the nervous system to count as ”brain” and which not (are e.g. the neurons in the arms of an octopus part of its brain?).

    • Pär Segerdahl skriver:

      Tack för kommentar! Jag ska meddela Michele Farisco, han vill säkert läsa den. Beklagar att jag inte omedelbart såg din kommentar. Jag brukar få epostmeddelande, men det uteblev denna gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: