Efter oljan: genetiskt raffinerade grödor?

Vi står inte bara inför utmaningen att föda en växande befolkning. Vi står samtidigt inför utmaningen att bryta oljeberoendet, i god tid innan denna energi- och råvarukälla sinar.

De flesta är eniga om betydelsen av att utveckla en ny ekonomi som bygger på förnyelsebara, biologiska energi- och råvarukällor. Men hur förverkligas en sådan ”bioekonomi”? Ska vi helt enkelt så fler frön i marken och hoppas att gröna ängar ska driva ett nytt samhälle?

En debattartikel på SvD Brännpunkt tog nyligen upp denna viktiga fråga.

Utan tekniker för att raffinera olja, skulle inte ens all världens olja driva Sverige. Artikeln säger något liknande om de förnyelsebara energi- och råvarukällor, som de flesta anser behöver utvecklas. De kommer knappast att driva ens ett litet land, om vi inte tar fasta på de bästa teknikerna i vardande för att ”raffinera” våra grödor.

Till skillnad från oljan, som inte kan förfinas förrän den pressat sig upp ur jorden, kan grödor förfinas redan innan de skördas och används som energi- och råvarukälla. Det har människan gjort i årtusenden. Det kallas växtförädling.

Denna raffinering redan av fröna som sås, kan bli avgörande vid omställningen till en ny bioekonomi.

Varför använda energislukande industriella processer för att raffinera en substans från grödor som producerar lite av substansen, om vi kan ”raffinera” redan fröna som sås, så att det som växer på åkern producerar mer av substansen? Och dessutom i en form som är lättare att senare raffinera industriellt.

Här kan en biobaserad ekonomi sägas ha en fördel framför en oljebaserad. Raffineringen kan ju genomföras i minst två faser. Redan den ursprungliga råvaran, grödan, kan raffineras och anpassas till senare raffineringsprocesser (för framställning av olika produkter). Vi kan skapa en mångfald grönskande ”råoljor”. Den nya flexibiliteten är värd att notera.

De mest kraftfulla och precisa metoderna för att ”raffinera” grödor använder genteknik. Grödor som raffinerats med genteknik kallas GMO-grödor. Som de flesta vet, finns en utbredd skepsis mot GMO-grödor. Greenpeace driver kampanj mot GMO, och EU:s lagstiftning gör det svårt och dyrt att utveckla teknikerna i Europa.

Om växtförädling kan bli avgörande för att grödor ska kunna bidra till en ny bioekonomi, så har vi anledning att ställa frågan om inte den försiktighetsprincip som Greenpeace propagerar för i själva verket är en ansvarslöshetsprincip. Katastrofer och konflikter ligger på lur när oljan sinar. Hur ”försiktigt” kan vi närma oss framtiden, utan att försiktigheten övergår i oansvarighet?

SvD-artikeln tar upp farorna med GMO-skepsisen. Även jag har bloggat om rädslan för GMO här på Etikbloggen, och försökt förstå dess orsaker.

Utan att försöka förstå varken tekniken eller rädslan för den, illustrerar däremot EU-parlamentarikern Carl Schlyter i en replik GMO-rädslan i dess mest oraffinerade form:

  • ”EU behöver uthålligt jordbruk, inte blanda ishavstorskar med tomater eller bakterier med raps”.

Med tanke på situationens allvar, får man säga att Schlyter tar en stor risk när han inte försöker kommunicera bättre kring tekniker som det finns skäl att tro kan bli avgörande för att ta oss ur oljeberoendet.

Oljans raffinerade former kan inte ersättas av gröna ängar allena. Även tekniker för raffineringen av grödorna måste tas på allvar. Därmed även tekniker för förädlingen av själva ”rågrödorna”. Annars är risken stor att inte ens all världens grödor driver Sverige.

Per Sandin kommenterade på SLU-bloggen Etik ordvalet i debattväxlingen på SvD:

  • ”Medan forskarna talar om ’genmodifiering’, använder Schlyter det nedsättande ’genmanipulerade grödor’.”

Om genmanipulerade grödor en dag övertar oljans roll i en ny bioekonomi, kanske vi kommer att använda ett tredje uttryck: genraffinerade grödor.

Det skulle ha en poäng. Det skulle fästa uppmärksamheten på att samma tekniska arbete som människan idag måste utföra för att oljan ska driva våra samhällen, det måste hon utföra även i framtiden för att våra grödor ska driva en ny bioekonomi.

Så vackert de genraffinerade organismerna låter sig förkortas på svenska: GRO!

Pär Segerdahl

8 kommentarer till Efter oljan: genetiskt raffinerade grödor?

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Det är skrämmande att Carl Schlyter har givits ansvar för hur GMO skall hanteras i Europa när han ens tycks förstå basal genetik. Tror han på fullaste allvar att ishavstorsk och tomat ”blandas” om man flyttar över en genetisk funktion från den ena organismen till den andra så är han djupt okunnig och inte skickad att vara beslutsfattare på detta område. Sanningen är ju att biologiskt liv delar ett gemensamt språk bestående av bara fyra ”bokstäver”. Det är alltså ingen del av tomaten som flyttas till fisken utan en viss gynnsam egenskap vars ”kod” förs över från ett ”program” till ett annat. Använder han måhända sin bild rent retoriskt för att vinna poäng – fastän han egentligen förstår bättre – så spelar han med falska kort. Att det senare är fallet antyds när han smyger in ett negativt begrepp som ‘manipulerad’ i något som utger sig att vara beskrivande.

    Det må vara si eller så – i vilket fall är han inte värdig vår röst i kommande val!

    • Jan-Erik skriver:

      Undrar vem som är okunnig.
      Om Du inte vet det så försökte man att göra potatis mer köldhärdig med att tillföra en gen från en ishavsfisk. Resultatet blev inte som förväntat, potatisen smakade fisk. Det största problemet med GMO är att det går att göra det omöjliga möjligt och vi skall inte gå in och rubba i genuppsättningar på konstgjord väg. Att göra det på naturlig väg gör att det omöjliga inte blir möjligt.

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Hej Jan-Erik,

    själv arbetar jag gärna för att göra det omöjliga möjligt! Det i sig kan ju knappast vara ett moraliskt problem. OM en potatis klarade kyla bättre vore det väl en alldeles förträfflig egenskap! (Men smakar den fisk är det kanske inte lika lyckat…)

  3. Carl Schlyter skriver:

    Tycker det är trist att alla som försöker försvara GMO-tekniken fokuserar på att jag skulle vara okunnig, dum, inget förstår istället för att bemöta kritiken mot att vara beroende av monokulturer, patentskyddade utsäden, den risk det innebär att en öväntad negativ effekt öferförs till något som kan föröka sig själv mm.

    Jag har bara läst på KTH, bioteknik, problemet är att nästan alla som vet mer också på resan har blivit beroende av bidrag från de företag som tillverkar dessa produkter. Men jag hävdar faktiskt att vi alla är okunniga om GMO, vi identifierar en bra egenskap, flyttar över den utan att riktigt veta hur helheten ändras. När jag läste genteknik kallades en stor del skräp-DNA men numera vet man att morfologin mm faktiskt har betydelse, därför tycker jag de som hävdar att tekniken är helt säker ska sluta kalla mig okunnig utan bevisa att de vet vad de sysslar med. De hundratals studier jag läst anser jag inte har bevisat det.

  4. Stefan Eriksson skriver:

    Hej Carl,

    vill knappast påstå att du är dum, jag tror du vet vad du gör när du t ex:

    a) Byter ut ”genetiskt modifierade grödor” mot ”genetiskt manipulerade grödor”. Det brukar jag använda som skolexempel nr 1 på hur man kan förefalla använda ett faktiskt, beskrivande språk men egentligen använder ett värderande, en manipulation av läsarna helt enkelt!

    b) När du skriver att ”EU behöver uthålligt jordbruk, inte blanda ishavstorskar med tomater eller bakterier med raps” så ställer du nåt positivt som vi alla önskar, något uthålligt, mot den påstådda sammanblandningen av torskar och tomater. Men för det första är det ju inte klart att det senare står i motsatsställning till det förra, och för det andra så sker ju ingen sådan sammanblandning. Du blandar samman det du vill bevisa med argumentet för det och målar mot bättre vetande upp en bild av frankensteinsk vetenskap fär att väcka läsarnas känslor – du är återigen bra på att manipulera dem!

    Dina senare argument blir svåra att ta på allvar då de måhända också de är uttryck för (vad jag uppfattar som) en alltför stark ideologisk önskan att framställa sitt budskap så effektivt som möjligt.

    Om det är fakta och argument du vill diskutera – så föreslår jag att du håller dig till dem!

    Vänliga hälsningar

  5. Carl Schlyter skriver:

    En replik är kort man måste på kortast möjliga sätt beskriva saker. Med den meningen motargumenterar jag att genmanipulation är likvärdigt med traditionell växförädling eftersom man bryter artbarriärer och får dessutom med ett konkret exempel (förvisso blev det inte så lyckat, det funkade inget vidare).

    Jag tycker modifiering är mer vilseledande än manipulation enl. SAOL:
    Manipulation (omärklig) påverkan, styrning
    Modifiering jämka på , mildra

  6. Stefan Eriksson skriver:

    Det är knappast på grund av ordbokens definitioner – som inte är säskilt relevanta i denna kontext – som du Carl Schlyter väljer din terminologi. Som jag sade tidigare, jag tror du är mycket medveten om vilka associationer du väcker…

    Politikens problem är att den vill framställa sig som att den är argumentativ och baserad på sunda kunskaper, men att den i själva verket ofta tar till allehanda retoriska knep för att ”vinna debatten” – något som du illustrerar bra både i ursprungsinlägget och i senaste repliken!

    Stefan

  7. […] sådant som tagits upp här på bloggen: om GMO, om LifeGene, om stamceller, om abort, och om GMO […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: