En forskningsblogg från Centrum för forsknings- & bioetik (CRB)

Etikett: hälso- och sjukvård

AI-etiken förlorar sin betydelse utan etikforskning

Det finns ett stort behov av etik gällande utveckling, implementering och användning av artificiell intelligens – ett behov AI-etik. En sådan etik utformas vanligen i termer av vissa etiska principer, såsom rättvisa, transparens och ansvarsskyldighet.

Att identifiera relevanta principer är ett första steg på vägen mot en välfungerande AI-etik. Men vad betyder abstrakta begrepp som ”rättvisa” i de konkreta sammanhang där människor lever, arbetar och använder AI? Om etiska principer ska göra verklig skillnad och inte bara skapa en etisk gloria runt tekniken måste de knytas närmare till de praktiska sammanhangen. Men var hittar vi AI-etikens sammanhang?

Kan AI-etikens sammanhang identifieras med egenskaper hos AI-tekniken – till exempel det faktum att AI-system tränas på data? Handlar AI-rättvisa om att AI-system ska tränas opartiskt så att vissa grupper inte missgynnas? Handlar AI-transparens om öppenhet gällande hur AI-system tränas och fungerar? Handlar AI-ansvarsskyldighet om tydlighet om vem som har ansvar för fel som uppkommer? Handlar AI-etik om dessa sidor av tekniken?

Givetvis kan AI-etik sägas handla om sådana sidor av tekniken – men AI-etikens sammanhang kan faktiskt inte avgränsas. AI-system utvecklas på bred front för otaliga tillämpningsområden: inom hälso- och sjukvård, utbildning, läkemedelsutveckling, finans- och bankverksamhet, inom handel och transport och mycket mer. De etiska problemen på dessa olikartade områden tenderar att vara unika och oväntade. AI-etiken måste följa med och anpassas till varje nytt användningsområde. Men inte ens hälso- och sjukvården är ett enda avgränsat användningsområde, för det finns många olika användningar av AI bara inom vården, och fler är på gång. Tekniken tycks vara närmast gränslöst tillämpbar och är därigenom omvälvande. Därför saknar AI-etiken ett givet sammanhang.

Vidare är principefterlevnad inte etiskt tillräckligt. Att implementera ett AI-system på ett visst område kan vara oetiskt även om systemet tillfredsställer AI-etikens centrala principer – för tillämpningen kan ändå ha oacceptabla konsekvenser på området. Kanske för skolbarns förmåga att läsa, skriva och tänka själva, om det handlar om en pedagogisk AI-tillämpning. Det finns alltså en klyfta mellan AI-etikens centrala principer och de sammanhang där tekniken tillämpas – konkreta sammanhang som alstrar oväntade utmaningar som behöver hanteras etiskt genomtänkt.

Detta ger upphov till en enormt viktig fråga. Hur får vi AI-etiken att hålla jämna steg med tillämpningarna? Frågan diskuteras i en artikel av Jennifer Viberg Johansson och Jessica Nihlén Fahlquist, publicerad i tidskriften AI and Ethics. Man skulle kunna tro att författarna förenklar frågan genom att avgränsa den till AI-etik tillämpad inom hälso- och sjukvården. Men som sagt utgör inte ens vården ett avgränsat användningsområde av AI. AI-etiken har inget givet sammanhang – inte ens inom vården. Frågan om hur AI-etiken håller jämna steg med AI-tillämpningarna är således lika stor och utmanande inom vården som överallt i samhället. Hur besvarar författarna den viktiga frågan?

Det svar som Jennifer Viberg Johansson och Jessica Nihlén Fahlquist ger kan överraska den som tror att etik huvudsakligen består av principer som sedan ska följas i praktiken – där etiker agerar som experter som kan rabbla sådana principer i sömnen. Etik är faktiskt inte minst en fortlöpande forskningsaktivitet som ständigt uppdaterar etiska principer och begrepp i relation till aktuella sammanhang. Det är genom sådan etikforskning som AI-etiken kan hålla jämna steg med de många olikartade AI-tillämpningarna. Genom att samordna empiriska studier av sammanhangen kring aktuella AI-tillämpningar med normativ etisk analys, blir det möjligt att identifiera och hantera de reella etiska utmaningar som alstras i dessa sammanhang.

Kort sagt: Utan fortlöpande etikforskning är AI-etiken blind och handfallen inför de etiska utmaningar som AI-utvecklingen ställer oss inför.

Läs författarnas resonemang om hur AI-etiken kan följa tillämpningarna av tekniken genom att samordna empiriska studier med normativ analys: Why applied AI ethics in healthcare requires the integration of empirical inquiry and normative ethical analysis.

Skrivet av…

Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.

Viberg Johansson, J., Nihlén Fahlquist, J. Why applied AI ethics in healthcare requires the integration of empirical inquiry and normative ethical analysis. AI Ethics 6, 533 (2026). https://doi.org/10.1007/s43681-026-01370-2

Detta inlägg på engelska

AI-system blir inte bättre än upphandlingarna som väljer dem

För drygt två år sedan fick jag på nära håll uppleva vad en upphandling i hälso- och sjukvården kan innebära i praktiken. Jag arbetade då på ett företag inom ortopedteknik, och när upphandlingen förlorades förändrades förutsättningarna för vår verksamhet från en dag till nästa. Erfarenheten väckte en tanke hos mig: upphandling handlar inte bara om juridik, processer och ekonomi. Upphandling avgör också vilka produkter, vilka tjänster och i slutändan vilken vård patienter får tillgång till.

Offentlig upphandling fyller en viktig funktion. Den ska vara rättssäker, transparent och ge alla leverantörer möjlighet att konkurrera på lika villkor. Men om betoningen läggs för ensidigt på prislappen finns det en risk att andra värden hamnar i skymundan. Inom hälso- och sjukvården kan det få konsekvenser för kvaliteten på de verktyg som används i patientnära arbete. Upphandling behöver balansera olika värden mot varandra, även sådana som inte är så lätta att mäta.

Detta var en av utgångspunkterna för en artikel som jag och min forskarkollega Santa Slokenberga nyligen publicerat. Där undersöker vi hur europeisk lagstiftning kan bidra till mer välbalanserade upphandlingar inom hälso- och sjukvården, upphandlingar som inte riskerar att överbetona vissa värden, såsom priset, framför andra värden av betydelse, såsom kvalitet och säkerhet. Artikeln fokuserar på upphandling av AI-system, men många av våra slutsatser är mer generella.

Vi undersöker samspelet mellan tre centrala europeiska regelverk: AI-förordningen (AIA), förordningen om medicintekniska produkter (MDR) och EU-direktivet om offentlig upphandling (PPD). Med hjälp av en modell för vårdkvalitet (Donabedians modell) analyserar vi hur lagstiftningen bidrar till kvalitet utifrån struktur, process och utfall i vården.

Vår slutsats beträffande AI-system är att AIA och MDR innehåller viktiga krav på exempelvis säkerhet, transparens, dokumentation, riskhantering och uppföljning. Men lagstiftning i sig räcker inte för att säkerställa att AI faktiskt bidrar till bättre vård för patienter. Det är först när kraven omsätts i praktiken som de får verklig betydelse – och här kan upphandlingen spela en viktig roll. Upphandling som tar hänsyn till kraven i AIA och MDR kan skapa goda förutsättningar för kvalitativ vård, argumenterar vi i artikeln. Genom upphandling kan vårdgivare ställa krav som går bortom enbart CE-märkning och formell regelefterlevnad. Det kan handla om att efterfråga evidens för klinisk nytta, krav på diagnostisk träffsäkerhet, uppföljning av patientutfall, transparens kring hur systemen utvecklats och hur de fungerar i den miljö där de ska användas. Med andra ord kan upphandling som tar hänsyn till de två förordningarna vara ett verktyg som översätter lagens krav till faktisk kvalitet i vården.

Ett viktigt budskap i artikeln är att upphandling inte kan isoleras från den kliniska verkligheten. Upphandlare behöver stöd från kliniker, patienter, tekniska experter och andra berörda aktörer för att formulera relevanta kvalitetskrav. Om vården ska dra nytta av AI måste de som möter patienterna vara med och definiera vad kvalitet faktiskt innebär. AI bör implementeras inte bara för att det finns en politisk, klinisk och allmän förväntan om att allt blir bättre med AI, utan enbart om det upphandlade AI-systemet verkligen löser tydliga behov enligt relevanta krav.

Tekniken utvecklas snabbt och erbjuder stora möjligheter. Men det är inte tekniken som ska sätta agendan. Det är vi människor som måste formulera ramarna, ställa kraven och avgöra vilka lösningar som förtjänar en plats i vården. Först då kan AI bli ett verktyg som stärker, snarare än styr, framtidens hälso- och sjukvård.

Vill du läsa mer hittar du vår artikel här: A Pathway from Law to Care: How the Artificial Intelligence Act, the Medical Device Regulation, and the Public Procurement Directive Can Contribute to Ensuring Quality in Healthcare.

Många av våra slutsatser om upphandling av AI-system kan generaliseras. Upphandling som tar uppgiften att balansera olika värden mot varandra på allvar, i enlighet med relevanta lagkrav, kan vara en konkret väg till både kostnadseffektiv och högkvalitativ hälso- och sjukvård.

Skrivet av…

Jennifer Viberg Johansson, docent i medicinsk etik vid Centrum för forsknings- och bioetik.

Viberg Johansson, J., Slokenberga, S. A Pathway from Law to Care: How the Artificial Intelligence Act, the Medical Device Regulation, and the Public Procurement Directive Can Contribute to Ensuring Quality in Healthcare. Health Care Analysis (2026). https://doi.org/10.1007/s10728-026-00588-9

Detta inlägg på engelska

Vi hittar nya angreppssätt