För några år sedan lyckades forskare vid Yale University återställa cirkulationen och vissa cellära funktioner i grishjärnor några timmar efter döden. Senare lyckades de göra detsamma med donerade mänskliga hjärnor. Innebär detta att medvetandet återuppväcks? Nej, även om hjärncellernas ämnesomsättning återställs, skickar cellerna inga elektriska signaler – en förutsättning för medvetande.
Sådana hjärnor, som återupplivats i en begränsad mening, skulle kunna fungera som värdefulla modeller för att utveckla behandlingar mot sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons. Forskning som involverar donerade hjärnor där någon form av medvetande skulle kunna återställas har förbjudits. Men eftersom hjärncellerna i detta fall inte skickar elektriska signaler, och ett kraftfullt bedövningsmedel cirkuleras som en extra försiktighetsåtgärd, öppnas här en möjlighet till klinisk forskning med mänskliga ”ex vivo”-hjärnor.
Árpád Karalyos är gästforskare vid CRB. Idag diskuterar han på The Ethics Blog några av de etiska och juridiska utmaningar som är förknippade med denna utveckling. En av de utmaningar som särskilt intresserar honom är att tekniken ifrågasätter dödsbegreppet. Detta eftersom ett totalt bortfall av hjärnans funktioner inte längre nödvändigtvis är oåterkalleligt.
Läs Árpád Karalyos blogginlägg här: Ethical and legal reflections on ex-vivo human brain research.
Skrivet av…
Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.
