Det finns självmodifierande datorprogram som ”lär sig” av framgång och misslyckande. Schackspelande datorer kan exempelvis bli bättre av att spela mot människor.
Skulle en liknande robot kunna lära sig tala? Om roboten får samma input som ett barn får, så borde det väl i princip vara möjligt?
Lägg märke till hur frågan växlar fram och tillbaka mellan människa och maskin. Vi säger att roboten lär sig. Vi säger att barnet får input. Vi talar roboten som om den vore ett barn. Vi talar om barnet som om det vore en robot. Sedan tar vi detta språkliga sicksackande på allvar som en fascinerande fråga, kanske till och med en stor forskningsuppgift.
En AI-expert och blivande far som drömde om forskningsuppgiften vidtog följande ambitiösa åtgärd. Han utrustade hela huset med kameror och mikrofoner. Syfte? Han ville veta exakt vilken typ av språklig input barnet får när det lär sig tala. I ett senare skede skulle han kunna ge en självmodifierande robot samma slags input och testa om den också lär sig tala.
Hur utföll projektet? Den personliga erfarenheten av barnet fick AI-experten att ifrågasätta hela projektet att lära en robot tala. Hur kunde en personlig erfarenhet leda till att ett till synes seriöst vetenskapligt projekt ifrågasattes?
Här kunde jag börja jollra om hur varmt sociala barn är jämfört med iskalla maskiner. Hur de lär sig i intima relationer till föräldrarna. Hur de nyfiket och med upptäckarglädje tar initiativet, i stället för att beräknande invänta input.
Problemet är att sådant joller från min sida får det att låta som om AI-experten enbart hade fel om robotar och barn. Att han saknade faktakoll, men nu vet bättre. Så enkelt är det inte. Idén om projektet förutsatte nämligen ett omedvetet språkligt sicksackande. Redan i frågan suddas gränserna mellan robotar och barn ut. Redan i frågan har man till hälften besvarat den!
Vi kan alltså inte nöja oss med att besvara frågan i rubriken med ett Nej. Vi måste tillbakavisa frågan som nonsens. Det är frågans bedrägliga sicksackande som får den att låta trovärdig; som något att utforska.
Att språkteknologiska lösningar alltmer använder självmodifierande program är däremot troligt. Men det är en annan fråga.
Beard, Alex. How babies learn – and why robots can’t compete. The Guardian, 3 April 2018
0 kommentarer
1 pingback