En forskningsblogg från Centrum för forsknings- & bioetik (CRB)

Etikett: självskadebeteende

Tvärprofessionellt samarbete i sjukhusvård av patienter med självskadebeteende

Patienter som vårdas på sjukhus för självskadebeteende kan ibland väcka starka känslor hos personalen. Samtidigt kan patienterna vara missnöjda med sin vård, som ibland innebär restriktioner och säkerhetsåtgärder för att förhindra självskadebeteendet. Utöver sådana spänningar mellan patienter och personal, är vårdpersonalen uppdelad i olika professioner med egna roller och ansvarsområden. Dessa yrkesgrupper kan ha olika perspektiv och därmed motstridiga åsikter om vilken vård enskilda patienter bör få. För att patienterna ska få god och sammanhängande vård fordras därför bra tvärprofessionellt samarbete mellan till exempel sjuksköterskor och psykiatriker.

En svensk intervjustudie undersökte hur sjuksköterskor och psykiatriker tänker kring sitt ansvar och sin autonomi i förhållande till varandra i olika situationer på vårdavdelningen. Generellt betraktade de sig som autonoma, de kunde ta sitt professionella ansvar utan att styras av de andra kollegorna. Båda grupperna var överens om att psykiatriker hade det yttersta ansvaret för patienternas vård, och det framkom att sköterskorna betraktade sig som patienternas talespersoner eller advokater. Om beslut av psykiatrikern gick emot patientens önskningar såg de det som sin uppgift att förklara patientens synpunkter, även om de inte höll med om dem.

Ibland kunde dock handlingsutrymmet påverkas av beslut tagna av kollegor. Man kunde till exempel uppleva att utrymmet att ta ansvar för en patient minskade om kollegerna redan isolerat patienten. I andra fall kunde man uppleva att kollegors beslut ökade ens ansvar, till exempel om beslut som bygger på okunnighet om patienten riskerar att leda till nytt självskadebeteende som sköterskorna måste hantera.

Ett viktigt tema i intervjuerna var hur man ibland avsade sig något av sin professionella autonomi för att uppnå samarbete. De intervjuade var eniga om att man till sist måste stå eniga bakom beslut och åsidosätta sina egna agendor och uppfattningar. Samförstånd ansågs väsentligt och man strävade efter att uppnå det även om det innebar att man åsidosatte sin egen självständighet och befogenhet. Samförstånd uppnåddes genom diskussioner i teamet där man ödmjukt respekterade varandras professionella roller, kunskaper och erfarenheter.

I sin slutsats framhåller författarna att studien visar hur sjuksköterskor och psykiatriker är beredda att åsidosätta hierarkier och egen autonomi för att uppnå samarbete och delat ansvar i vården av patienter med självskadebeteende. Eftersom detta inte varit synligt i tidigare studier, förslår de att attityder och förmågor till tvärprofessionellt samarbete kan ha förbättrats. Då detta är väsentligt för en bra sammanhängande vård av patienterna är det viktigt att även fortsättningsvis stödja sådana attityder och förmågor.

Vill du se samtliga resultat från intervjustudien samt läsa författarnas diskussion om ansvar och autonomi i tvärprofessionellt samarbete, så hittar du artikeln här: Navigating consensus, interprofessional collaboration between nurses and psychiatrists in hospital care for patients with deliberate self-harm.

Skrivet av…

Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.

Löfström, E. et al. (2025) ‘Navigating consensus, interprofessional collaboration between nurses and psychiatrists in hospital care for patients with deliberate self-harm’, Journal of Interprofessional Care, 39(3), pp. 479–486. doi: 10.1080/13561820.2025.2482691

Detta inlägg på engelska

Kommer med lästips

Längre sjukhusvistelser kan förvärra självskadebeteende

Kan en sjukhusvistelse förvärra sjukdomen? Det låter paradoxalt, men naturligtvis kan det förekomma som ett resultat av exempelvis feldiagnos och försumlighet, eller av överbehandling. När det handlar om psykiatriska sjukdomar och besvär, som ofta är känsliga för samspelet med omgivningen, kan det vara svårt att överblicka hur vårdsituationen påverkar sjukdomsbilden. Därför är det viktigt att vara uppmärksam.

En ny studie av Antoinette Lundahl, genomförd tillsammans med Gert Helgesson och Niklas Juth, uppmärksammar problematiken inom vården av patienter med självskadebeteende. De gjorde en enkätstudie med vårdpersonal vid psykiatriska kliniker i Stockholm. De tillfrågade fick svara på frågor om erfarenheter av vård längre än en vecka med denna patientgrupp. En majoritet av de tillfrågade ansåg att det förvärrade självskadebeteendet om patienterna vårdades längre än en vecka på avdelningen. De ansåg också att patienterna ofta blev kvar för länge på avdelningen och att skälen för den förlängda vårdtiden i flera fall var icke-medicinska.

Hur ska vi förstå detta? Hur kan sjukhusvård öka risken för beteendet som skulle behandlas? I diskussionsdelen av artikeln föreslås olika möjliga förklaringar, exempelvis konflikter på avdelningen eller att patienter sprider självskadebeteenden till varandra. En annan möjlig förklaring är att sjukhusvistelsen används av patienten för att överlåta ansvaret för att hantera smärtsamma känslor och tankar på andra. Sådana undvikande strategier har bara kortvarig effekt och ökar smärtan på sikt. Självskadebeteendet kan förstärkas som ett sätt att få mer vård och uppmärksamhet. Ett slags vårdberoende utvecklas hos patienten, kunde man säga.

Vad är skälen till de förlängda sjukhusvistelserna? De tillfrågade nämnde flera icke-medicinska skäl, exempelvis osäkerhet kring patientens boende, eller att patienter som ser sköra ut eller är påstridiga påverkar personalen att förlänga vårdtiden. En annan anledning till förlängda vårdtider antogs vara läkares rädsla att hållas ansvariga för självmord eller självmordsförsök efter utskrivning, en rädsla som alltså paradoxalt nog skulle kunna öka risken.

Läs Antoinette Lundahls artikel här: Hospital staff at most psychiatric clinics in Stockholm experience that patients who self-harm have too long hospital stays, with ensuing detrimental effects.

Då kan du även ta del av de tillfrågades förslag på förbättringar, såsom att ge patienter tydliga vårdplaner med fastställda utskrivningsdatum, kort vårdtid (några dagar), samt information om vad som förväntas av dem under sjukhusvistelsen. Bättre samarbete med öppenvården rekommenderades också samt fler icke-medicinska behandlingar i slutenvården.

Skrivet av…

Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.

Antoinette Lundahl, Gert Helgesson & Niklas Juth (2022) Hospital staff at most psychiatric clinics in Stockholm experience that patients who self-harm have too long hospital stays, with ensuing detrimental effects, Nordic Journal of Psychiatry, 76:4, 287-294, DOI: 10.1080/08039488.2021.1965213

Detta inlägg på engelska

I dialog med kliniker