Hjärnskador orsakade av yttre påverkan (såsom olyckor) eller av inre processer (såsom stroke) kan leda till medvetandestörningar. Det finns många former av medvetandestörningar och de är relativt vanliga, men det är svårt att ställa diagnos. Andelen feldiagnoser anses mycket hög och behandlingsalternativen är begränsade. Framsteg görs dock inom det neurobiologiska studiet av medvetandet och kunskapen behövs för bättre diagnosticering och behandling av patienter med olika former av medvetandestörning. Men hur kan denna kunskap om medvetandet omsättas i praktiskt kliniskt arbete, med tanke på att begreppet är mångtydigt och att frågan om hur det bör förstås och förklaras är kontroversiell?
Michele Farisco behandlar denna fråga i en artikel som han författat tillsammans med 19 medförfattare från flera olika relevanta expertisområden. För att inte fastna i kontroversiella frågor om vad medvetande egentligen är och hur det bör förklaras, utgår författarna från ett kliniskt användbart begrepp om medvetande som en kombination av vakenhet (”arousal”) och medvetenhet (”awareness”). De beskriver hur man genom att kombinera beteendemässiga, fysiologiska och andra markörer kan stödja mer precisa och tillförlitliga diagnoser av medvetandestörning i dessa två dimensioner. De föreslår även innovativa metoder, som att använda teknik för virtuell verklighet för att undersöka kvarvarande former av medvetande samt interagera med patienter.
De betonar vidare att vetenskapliga och tekniska framsteg måste kombineras med etisk reflektion för att komma till nytta i klinisk praktik. Exempelvis diskuteras risker med att använda ”friskt” medvetande som norm för vad medvetande är: patienter med kvarvarande former av medvetande som inte motsvarar normen kan felbedömas. Artikeln undersöker också bättre kommunikation med anhöriga om patientens tillstånd som en möjlighet till bättre kliniska beslut. Slutligen analyseras olika former av rehabilitering och palliativ vård för dessa patienter.
Artikeln utmynnar i en konkret modell för samarbetet som krävs när ny kunskap om medvetandet omsätts i klinisk praktik. Ansvarsområden identifieras och tilldelas olika aktörer, såsom institutioner, forskare, kliniker och familjemedlemmar. Michele Farisco menar att även artikeln kan betraktas som en modell för det tvärvetenskapliga samarbete som fordras när ny kunskap om medvetandet görs kliniskt användbar.
Du hittar en referens och länk till artikeln nedan. Vill du läsa Michele Fariscos engelska blogginlägg om artikeln så hittar du inlägget här: Taking the science of consciousness to the clinic is a collective endeavor.
Skrivet av…
Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.
Michele Farisco, Kathinka Evers, Jitka Annen, et al. Advancing the science of consciousness: from ethics to clinical care, Neuroscience & Biobehavioral Reviews, Volume 180, 2026, https://doi.org/10.1016/j.neubiorev.2025.106497
Vi hittar nya angreppssätt
