En forskningsblogg från Centrum för forsknings- & bioetik (CRB)

Etikett: forskningsfusk

Är du en lyckligt ovetande författare till en artikel du aldrig skrev?

Forskare får dagligen en brokig skara erbjudanden från tvivelaktiga tidskrifter om att publicera sig i tidskrifterna – mot betalning. Att forskarna inte accepterar dessa erbjudanden hindrar inte att de en dag upptäcker att de blivit författare till en artikel som de aldrig skrev.

Detta hände nyligen fyra förvånade kollegor till mig. Plötsligt började de få förfrågningar från andra kollegor om en ny artikel som de skulle ha skrivit. När de undersökte saken upptäckte de att en artikel verkligen fanns i publicerad form, i deras namn, trots att de varken hade skrivit den eller ens haft drömmar om studien som beskrevs i den. Eftersom de aldrig skickat in något manus stod de naturligtvis inte heller i kontakt med tidskriftens redaktion, de mottog varken peer reviews eller korrektur. Trots att artikeln som de med stigande förvåning läste tycktes rapportera en studie på cancersjuka barn, en sårbar grupp, saknade studien såväl etiskt godkännande som finansiering, och platsen för studien uppgavs inte. När mina förbryllade och bekymrade kollegor kontaktade tidskriften om dessa märkvärdigheter, fick de naturligtvis inte något svar.

Man kan undra hur sådana här publicistiska jungfrufödslar kan inträffa. Om vi utesluter att en gudom börjat kommunicera med mänskligheten via nya elektroniska publikationsformer, i etablerade forskares namn, kanske vi bör fokusera på frågan om vem som kan tjäna på miraklen. Kan det tänkas vara en fuskande forskare som försöker bättra på sina meriter genom att publicera en bedräglig studie? Knappast, fuskarens namn finns ju inte med i författarlistan, så publikationen skulle inte göra någon nytta i meritförteckningen. Eller kan det vara ägarna av tidskriften som försöker få tidskriften att se legitim ut genom att låna etablerade och trovärdiga forskares namn, så att fler forskare ska frestas nappa på erbjudandena om att publicera sig i tidskriften – mot betalning? Med hjälp av AI genereras lätt en artikel som rapporterar forskning som ingen riktig forskare ens skulle drömma om. Som till exempel en studie på cancersjuka barn utan etikgodkännande och finansiering, genomförd på okänd ort och publicerad utan minsta kontakt med tidskriften.

För att uppmärksamma vetenskapliga tidskrifter på denna nya utmaning valde en av mina kollegor att publicera en beskrivning av gruppens erfarenhet av att bli författare till en artikel de aldrig skrev. Du hittar beskrivningen här, författarnamnet är autentiskt och inte bara ett genererat ”sannolikt namn”: Fraudulent Research Falsely Attributed to Credible Researchers—An Emerging Challenge for Journals?

Skrivet av…

Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.

Godskesen, T. (2025), Fraudulent Research Falsely Attributed to Credible Researchers—An Emerging Challenge for Journals? Learned Publishing, 38: e2009. https://doi.org/10.1002/leap.2009

Detta inlägg på engelska

Vi tycker om etik

Äntligen en bok om publiceringsetik

På sistone har forskningsetiska problem uppmärksammats medialt. På UNT:s debattsida skrev Tobias Otterbring (universitetslärarförbundets doktorandförening) om hur doktorander ofta informeras bristfälligt om publiceringsetiska frågor, och hur de utnyttjas för att ge andra äran av doktorandens forskningsarbete.

Artikeln kommenterades sedan på ett insatt sätt på SLU:s blogg Etik, av Per Sandin.

I samma veva sände SVT ett avsnitt av Vetenskapens värld om forskningsfusk i Sverige och internationellt. Programmet illustrerade de svårigheter doktorander kan hamna i när de försöker uppmärksamma misstänkt fusk på den egna institutionen.

Doktorander befinner sig i en utsatt position eftersom de är så beroende av relationen till handledaren och den egna institutionen. Utsattheten förstärks av att det handlar om problem som det av naturliga skäl talas tyst om. Få vet säkert hur reglerna för medförfattarskap ser ut, eller vilka vägar man kan gå om man misstänker fusk. Man känner sig ensam och kan tvivla på sitt eget omdöme.

En ny publikation kan förhoppningsvis innebära en förändring. Mitt under ovanstående mediefokus på olika slag av forskningsfusk publicerade Studentlitteratur boken Publiceringsetik, skriven av Stefan Eriksson här på CRB och Gert Helgesson på Karolinska Institutet.

Detta är den första svenska boken om publiceringsetik. Här är några kapitelrubriker som ger en antydan om bokens matnyttighet:

  • Fusk och tveksam forskningspraxis
  • Hur upptäckt fusk hanteras
  • Tillbakahållande av resultat och överflödig publicering
  • Elektronisk publicering och open access
  • Medförfattarskap
  • Författarordning och värdering av medförfattarskap
  • Peer review och redaktionella bedömningar

Boken diskuterar verkliga exempel, innehåller ett appendix med etiska regler och koder, och ett stort antal informativa faktarutor. Inte minst utvecklar författarna ett genomtänkt sätt att resonera om publiceringsetiska problemställningar.

Jag hoppas och tror att boken ska göra det lättare för doktorander och forskare i allmänhet att tala mer öppet om problem som man hittills talat tyst om.

Pär Segerdahl

Kommer med lästips - Etikbloggen