En forskningsblogg från Centrum för forsknings- & bioetik (CRB)

Etikett: filosofisk hälsa

Kan samtalsstöd och psykoterapi vara fria från filosofiska utgångspunkter?

På den engelska versionen av denna blogg ställer Luis de Miranda idag fem självkritiska frågor om samtalsstöd och psykoterapi. Syftet med frågorna är att belysa hur dessa verksamheter möjligen utgår från olika filosofiska antaganden, utan att man är medveten om detta, till exempel om personlig identitet och autenticitet, eller om relationen mellan kropp och medvetande.

Bakgrunden till blogginlägget är en artikel av Fredrik Andersen, Rani Lill Anjum, and Elena Rocca: “Philosophical bias is the one bias that science cannot avoid.” Artikeln beskriver hur molekylärbiologer respektive ekologer närmat sig säkerhetsfrågor om genmodifierade grödor: från fundamentalt olika filosofiska utgångspunkter. Båda sätten att närma sig frågorna var vetenskapligt rigorösa och gav viktiga insikter, men inget av tillvägagångssätten kan sägas ha varit filosofiskt neutralt. Om vetenskapen inte kan undvika att mer eller mindre omedvetet göra olika filosofiska antaganden, frågar sig Luis de Miranda, kan vi då förvänta oss att olika sätt att bedriva samtalsstöd och psykoterapi är filosofiskt förutsättningslösa?

De fem frågorna i inlägget försöker blottlägga fem dimensioner av mänskligt liv som man kan ha olika filosofiska uppfattningar om; uppfattningar som i sin tur kan resultera i olika sätt att bedriva samtalsstöd och terapi. Luis de Miranda arbetar själv med en filosofisk form av samtalsstöd, där dessa och liknande dimensioner undersöks filosofiskt med klienten. Det kan då naturligtvis förefalla som om filosofiskt samtalsstöd hade ett företräde, eftersom man där explicit diskuterar filosofiska antaganden som annars lätt tas för givna. Men även filosofer gör grundläggande filosofiska antaganden utan att vara medvetna om dem, även de närmar sig sina frågor på fundamentalt olika sätt. Och även när de skymtar sina djupare utgångspunkter är de sällan överens om vilka utgångspunkter som är de rätta, eftersom de resonerar från olika utgångspunkter!

Filosofins splittring understryker möjligen Luis de Mirandas poäng. När även filosofer är oense om sina filosofiska utgångspunkter får vi alla ansvaret att granska oss själva: granska övertygelserna som präglar oss så djupt att de riskerar att forma även vår granskning av dem. Tänk på hur svårt det kan vara för en optimist att ifrågasätta sina ljusa begrepp om det möjliga; för en pessimist att ifrågasätta sina mörka begrepp om det omöjliga. Psykologer kan i vissa fall säkert hjälpa filosofer att bli klarare över sina personliga utgångspunkter som tänkare, mönster som kan vara nog så djupt rotade.

Vill du fundera mer om samtalsstöd, psykoterapi och filosofiska utgångspunkter så hittar du blogginlägget här: Can counseling be unphilosophical?

Skrivet av…

Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.

Andersen, F., Anjum, R. L., & Rocca, E. (2019). Philosophical bias is the one bias that science cannot avoid. eLife, 8, e44929. https://doi.org/10.7554/eLife.44929

Vi ställer frågor

Vad är filosofisk hälsa och kan den kartläggas?

Filosofer som Sokrates och filosofiska skolor som stoicismen har haft ett visst inflytande på psykologi och psykoterapi, och därmed även på människors hälsa. Men om filosofin kan stödja människors hälsa via psykologin, kan den inte stödja hälsan mer direkt, på egen hand? En växande trend idag är att erbjuda filosofiska samtal som en form av filosofisk praktik som kan stödja människors hälsa i existentiella dimensioner. Trenden att erbjuda filosofiska samtal är kopplad till ett begrepp om hälsa som inte bara handlar om kroppslig och psykisk hälsa, och som inte förstår hälsa bara som avsaknad av sjukdom: filosofisk hälsa.

Vad innebär det att prata om filosofisk hälsa? Med tanke på alla hälsoideal som redan idag påverkar självkänslan, ska vi nu också influeras av filosofiska hälsoideal som får våra liv att kännas hopplöst ogenomtänkta och meningslösa? Nej, tvärtom, den stress som mänskliga ideal och normer skapar kan vara ett angeläget ämne att filosofera om, i lugn och ro. I stället för att tyngas av fler idéer om hur vi borde leva, i stället för att ge sken av att vi uppfyller idealen, kan vi fritt granska denna underliggande stress: att dagligen känna tvånget att leva så som vi inbillar oss att man borde. Inte underligt att filosofisk praktik är en växande trend. Äntligen får vi tid att tänka öppet om vad andra trender vanligen får oss att dölja: oss själva, när vi inte identifierar oss med trenderna, normerna och idealen.

Att filosofera låter tungt och krävande men kan faktiskt vara raka motsatsen. Jag har skrivit en essä om hur filosofisk självgranskning, i sina bästa ögonblick, kan lätta sinnet genom att oväntat blixtbelysa våra många outtalade krav och förväntningar. Tyvärr är essän inte öppet tillgänglig, men här är länken: The Wisdom of Intellectual Asceticism.

En kollega på CRB, Luis de Miranda, har länge arbetat med filosofisk hälsa både som praktiker och forskare. Han betonar att mänsklig hälsa även omfattar existentiella dimensioner som harmoni, mening och syfte i livet, och att människor för att må väl i dessa intimt allmängiltiga dimensioner även behöver möjligheter att reflektera över livet. I en ny artikel (skriven med sex medförfattare) utvecklar han begreppet i form av ett forskningsverktyg som skulle kunna kartlägga filosofisk hälsa: en filosofisk hälsokompass. Tanken är att kompassen ska göra det möjligt att studera filosofisk hälsa på mer kvantitativa sätt, till exempel göra jämförelser mellan populationer och bedöma effekter av olika former av filosofisk praktik.

Kompassen utgörs av en enkät. Den som besvarar enkäten får överväga påståenden om 6 existentiella dimensioner av livet, kretsande kring kroppen, jaget, tillhörigheten, livsmöjligheterna, meningen/syftet, samt slutligen den egna filosofiska reflektionen. Varje dimension utforskas genom 8 påståenden. Den som besvarar enkäten anger på en 5-gradig skala hur väl de totalt 48 påståendena stämmer på personen själv.

Jag kan inte bedöma hur väl valda de 48 påståendena är, eller hur lätt människor finner det att ta ställning till dem, men påståendena är konkretare än man kunde tro och det blir spännande att ta del av vad som händer när kompassen prövas. Kommer den att kunna mäta massans visdom, kan filosofiskt relevanta skillnader och förändringar kartläggas? Om du vill titta närmare på den filosofiska hälsokompassen hittar du artikeln här: The philosophical health compass: A new and comprehensive assessment tool for researching existential dimensions of wellbeing.

Luis de Miranda varnar för att kompassen kan riskera att inte bara stödja filosofisk hälsa, utan också underminera den om kompassen tolkas som ett ideal som bestämmer de kvalitéer som utmärker god filosofisk hälsa. Att använda kompassen klokt fordrar stor öppenhet och lyhördhet, betonar han. Ja, förhoppningsvis kommer kompassen att väcka många filosofiska frågor om vad filosofisk hälsa är, och hur den kan studeras. För vad är den stora öppenhet och lyhördhet som Luis de Miranda betonar, om inte den filosofiska frågvisheten själv?

Skrivet av…

Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.

Pär Segerdahl; The Wisdom of Intellectual Asceticism. Common Knowledge 1 January 2025; 31 (1): 74–88. doi: https://doi.org/10.1215/0961754X-11580693

de Miranda, L., Ingvolstad Malmgren, C., Carroll, J. E., Gould, C. S., King, R., Funke, C., & Arslan, S. (2025). The philosophical health compass: A new and comprehensive assessment tool for researching existential dimensions of wellbeing. Methodological Innovations, 0(0). https://doi.org/10.1177/20597991251352420

Detta inlägg på engelska

Vi tänker om tänkande