Under de senaste åren har diskussioner om global hälsa i allt högre grad betonat vikten av att involvera unga människor. Konferenser innehåller ungdomspaneler, internationella organisationer arrangerar konsultationer med unga, och de flesta större hälsostrategier lyfter idag fram ungas engagemang som en prioritet. Detta framstår i grunden som rimligt. Många av de frågor som diskuteras i dag – till exempel pandemiberedskap, antimikrobiell resistens och klimatförändringar – kommer att forma yngre generationers liv under lång tid framöver. Därför bör unga också ges möjlighet att påverka hur dessa problem hanteras. Men vilken typ av inflytande handlar det egentligen om?
Att bli inbjuden till en konferens är inte detsamma som att påverka vad som diskuteras eller beslutas där. Unga deltagare kan närvara vid konsultationer och rådgivande organ, samtidigt som de strukturer där politiska beslut faktiskt fattas i stort sett förblir oförändrade. Ungas deltagande kan signalera öppenhet och inkludering utan att nödvändigtvis förändra hur prioriteringar görs eller hur resurser fördelas. Med andra ord kan deltagande vara verkligt utan att vara meningsfullt.
Denna skillnad mellan symboliskt och meningsfullt deltagande är mest besvärande inom områden där konsekvenserna sträcker sig långt in i framtiden. Antimikrobiell resistens (AMR) är ett tydligt exempel. Eftersom effekterna av AMR utvecklas över decennier beskrivs yngre generationer ofta som centrala aktörer i det globala arbetet mot resistens. Internationella initiativ mot AMR, inklusive det så kallade Quadripartite-samarbetet mellan WHO, FAO, UNEP och WOAH, betonar i allt högre grad vikten av att engagera ett brett spektrum av samhällsaktörer – däribland unga människor. En kommentar i Nature Communications från 2025 beskrev unga som potentiella ”change-makers” i arbetet mot AMR. En studie i PLOS Global Public Health samma år visade samtidigt att unga, särskilt i regioner som är hårt drabbade av infektionssjukdomar, fortfarande är underrepresenterade i beslutsfattande trots sin potential att bidra. Dessa diskussioner speglar en växande forskningslitteratur som analyserar hur ungas deltagande integreras i global hälsostyrning.
Samtidigt visar en ny studie som jag var medförfattare till att det är stor skillnad mellan att beskrivas som en viktig aktör och att faktiskt ges verkligt inflytande. I vår studie Beyond symbolic participation: youth-led organisations’ voices and actions against antimicrobial resistance in Africa south of the Sahara, som genomfördes i samarbete med Roll Back Antimicrobial Resistance (RBA) Initiative, undersökte vi hur ungdomsledda organisationer i Afrika söder om Sahara arbetar med frågor om antimikrobiell resistens. Arbetet omfattar bland annat informationskampanjer, utbildningsinsatser i lokalsamhällen och påverkansarbete gentemot beslutsfattare. Våra resultat visar att dessa organisationer långt ifrån är passiva. Många bedriver kreativt och engagerat arbete, ofta under betydande resursbegränsningar. Samtidigt saknar just de organisationer som förväntas mobilisera samhällen mot antimikrobiell resistens ofta stabil finansiering, institutionellt erkännande eller tillgång till de politiska arenor där beslut faktiskt fattas.
Ett tydligt mönster framträder. Ungdomsorganisationer bjuds ofta in till möten och internationella evenemang om AMR, men detta deltagande omsätts sällan i verkligt inflytande över beslut. Deltagandet fungerar ofta mer som en signal om inkludering än som en mekanism för förändring. Den term som ofta används för detta är symbolisk representation eller ”tokenism”: när representation främst tjänar till att legitimera en process snarare än att förändra den. Detta är inte bara ett praktiskt problem utan också ett etiskt sådant. Om yngre generationer förväntas leva med de långsiktiga konsekvenserna av dagens hälsopolitiska beslut är det svårt att motivera ett deltagande som i praktiken förblir symboliskt.
Samtidigt ska det sägas att inflytande inte enbart utövas genom formellt inflytande vid de bord där beslut fattas. Ungdomsledda organisationer verkar ofta helt utanför traditionella strukturer för styrning och påverkar debatter genom att mobilisera på gräsrotsnivå och genom att engagera allmänheten. Dessa bidrag är betydelsefulla, även om de kan vara svåra att mäta.
Frågan som global hälsostyrning står inför i dag är därför egentligen inte om unga människor bör involveras – det är redan klart. Den verkliga frågan är hur deras deltagande bör organiseras så att det faktiskt blir meningsfullt. Inom ett område som antimikrobiell resistens, där de beslut som fattas i dag kommer att få konsekvenser för generationer framöver, är det en fråga om generationsöverskridande rättvisa att säkerställa att deltagandet är meningsfullt snarare än enbart symboliskt.
Mirko Ancillotti är docent i bioetik och verksam vid Centrum för forsknings- & bioetik.
Samwel, E. V., Biasiotto, R., Mosha, M., & Ancillotti, M. (2025). Beyond symbolic participation: youth-led organisations’ voices and actions against antimicrobial resistance in Africa South of the Sahara. Global Health Action, 18(1). https://doi.org/10.1080/16549716.2025.2601409
Vad är hållbarhet i framtiden?
