En forskningsblogg från Centrum för forsknings- & bioetik (CRB)

Anteckningsbok, inte Facebook

Pär SegerdahlJag tar mig friheten att slå ett slag för anteckningsboken.

Jag saknar rösterna som människor utvecklar när de brukar föra anteckningsbok. Samtalet med sig själv ger en resonansbotten – ”jag har tänkt på det här” – i samtalet med andra.

Att de kollegiala strukturerna vid universiteten urholkas är oroande. Men vad jag framförallt oroar mig över är anteckningsbokskulturen, som jag tycker att vi behöver återerövra. Utan egna anteckningsböcker, ingen bildning.

Det handlar inte om att dra sig undan på sin studerkammare för att skriva esoteriska anteckningar. Det handlar om att utveckla sin egen resonansbotten i livet med andra. Den utvecklas i enskildhet, som respons på livet med andra. Sedan kan du samtala, för du kommer att ha något att säga, något eget.

Kulturer fördjupas genom idisslandet i dagböcker och anteckningsböcker. Utan denna enkla praktik urholkas kulturer och rösterna klingar tunnare. Vi måste själva bära kulturen.

Kafka nedtecknade i en av sina anteckningsböcker en bild som jag ofta tänker på. Det är bilden av budbärare som ilar runt med meddelanden, som de fått av andra budbärare. Men det visar sig att det inte finns någon författare av dessa meddelanden. Det finns bara budbärare. Det ser jag som en bild av en värld utan anteckningsböcker.

Kant talade om människans myndighet. I Kafkas bild saknas den, för ingen är författare av sina egna ord: bara budbärare av ord från andra budbärare. Att för en gångs skull vara författaren, inte bara budbäraren av vad andra budbärare vidarebefordrat: vore inte det något!

Bli författaren av dina egna ord och tankar genom att föra anteckningar. Anteckningsboken är ursprunget till alla meddelanden som är värda att meddela andra. Jag är en anteckningsboksindividualist.

Att tänka och reflektera handlar inte bara om att ha tid. Det handlar om att använda tiden åt samtalet med sig själv. Det samtalet är livslångt. När du samtalar med andra förmedlar du ditt livslånga samtal med dig själv.

Konstnärer har antagligen mer än andra behållit praktiken att använda skissböcker, att regelbundet musicera mer informellt och enskilt, att göra romanutkast. Den praktiken ger dem en grundval för att skapa. Vi har mycket att lära av konstnärerna. De är de sista att upprätthålla kultur, genom skisshäftena som de ständigt kluddar i.

Inget är mer ansvarigt, mer myndigt, än en egen anteckningsbok. Anteckningarna behöver inte vara lysande eller banbrytande. Bara dina egna uppriktiga ord med dig själv. Det är originalitet! Genom anteckningsboken utvecklar du integriteten som är värd att försvara. Och som är värd att dela med andra, som naturligtvis också har anteckningsböcker.

Jag vill inte läsa dina Facebook-uppdateringar, men kanske dina anteckningar. Du läser mina här. Så skaffa en anteckningsbok, om du inte redan har en. Det är det mest radikala du kan göra idag.

Pär Segerdahl

Detta inlägg på engelska

Vi vill ha djup : www.etikbloggen.crb.uu.se

6 kommentarer

  1. Lena Ring

    Jättebra skrivet Pär! Tänkvärt och viktigt – nu kommer jag se på mina olika anteckningsböcker i ett nytt ljus 🙂

  2. jenniferviberg

    Att välja att använda min anteckningsbok är svårare än att klicka runt på sociala medier. Drivet att vända upp ett nytt blad i min anteckningsbok måste jag ha själv. Det är inte lätt att våga-vägra-Facebook, men det ger en stillhet och ett utrymme för eftertanke då jag gör det. Det krävs beslutsamhet för att inte gör det som är enkelt och lätt. Ibland krävs även åtgärder som bryter ett alltför invant mönster.

    Tack för ditt inlägg som betonar betydelsen av anteckningsboken. Jag håller med!

  3. gregan

    Så är det. Tanken förlamas om den inte kan producera argument och motargument in en diskussion med sig själv.

  4. Josepine Fernow

    Jag orkar inte föra anteckningar så jag delade på Facebook istället…

  5. Sofia Lavén

    Fast är det verkligen formen som är det avgörande; Antecknings- eller ansiktsbok? Är det inte innehållet? Vissa för just sådana anteckningar som Pär efterlyser just i sociala medier, andra gör annat där. Jag ser inte varför anteckningarna i sociala medier skulle vara mindre givande än de förda med papper och penna. Jag tror att innehållet och tanken bakom är det viktiga.

    • Pär Segerdahl

      Tack för kommentarer. Visst kan man föra anteckningar även i sociala medier, och anteckningsböcker och dagböcker kan publiceras, till exempel Kafkas. Det går även utmärkt att ”föra anteckningar” på datorn, eller genom att promenera. Men jag vill slå ett slag för ”anteckningsboken” som egen, fri verksamhet, utan någon publik i åtanke – det vill säga: inte i sociala media, men kanske på datorn eller på promenad. Nu råkar dagens inlägg vara hämtat från min anteckningsbok, men jag fick göra en del våld på anteckningarna för att de skulle ”passa” som blogginlägg. Nej, det är inte innehållet och tanken bakom som är det viktiga. Det är aktiviteten att fritt skriva för sig själv. Det är den formen jag slår ett slag för.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.