Vetenskaplig forskning når ut i samhället i en prestigefull retorik:
- ”Det är inte bara något som vi tror, det är ett vetenskapligt faktum”
- ”Många tror att akupunktur påverkar de inre organen, men det saknas vetenskaplig evidens”
- ”Läkare behandlar traditionellt stroke-patienter genom att…, men en ny studie från Uppsala universitet visar att…”
I denna form tar beslutsfattare del av evidensen. Sedan planeras skola, sjukvård och klimatåtgärder. Ett modernt samhälle låter senaste forskningen avgöra sanningen, och bygger på vetenskaplig grund.
Detta är viktigt och legitimt… Men ibland får retoriken eget liv.
Retoriken har stort sensationsvärde. Media nappar; ibland alltför snabbt, som i denna kuriösa vetenskapsnyhet:
- ”Det finns studier som säger att vi tänker runt 50 000 tankar om dagen”
Hur räknar man tankar? När slutar en tanke och när börjar nästa?
Retoriken ger intellektuell tyngd; ibland alltför lättvindligt. Med hjälp av PowerPoint kan snabbpratande åsiktsbildare trycka fram evidens i exakt rätt ögonblick, så att varje påstående omedelbart får sin vetenskapliga grund.
Jag minns en lysande PowerPoint-presentation av en framstående kognitionsforskare från Harvard. I början hade jag några kritiska frågor. Men efter en timme av tätt packade diagram och videoklipp med experiment, var jag stum. Han briljerade i den empiriska evidensens intellektuella retorik.
Förra året befanns han skyldig till forskningsfusk: han hade fabricerat sina data!
Retoriken tillfredsställer ett allmänt krav i språket: att ha grund för sina påståenden. ”Varför tror du det?” – ”Det finns ny empirisk evidens.” Det är ett kraftfullt svar.
Om forskare pressas att publicera positiva resultat, eller har en agenda, så frestas även den bäste att låta retorikens krav styra forskningen. Man fabricerar den evidens som man behöver för att producera sensationella rubriker och bländande PowerPoint-presentationer.
Detta är problemet: Samtidigt som den empiriska evidensens retorik uttrycker den legitima ställning som forskning har i ett modern samhälle, så riskerar retoriken att urholka den kritiska vetenskapliga anda som legitimerar ställningen. Nämligen när retoriken får sitt eget intellektuella liv, driven av sin egen prestige.
Och hur är det med utvärderingarna som duggar allt tätare på universiteten? Ger de evidens för beslutsfattande, eller är de fabricerade för att tillfredsställa beslutsfattandets retoriska evidensbehov?
Har retoriken, som det sägs i en SvD-streckare, smugit sig in bakvägen och gjort oss moraliskt förvirrade?
Senaste kommentarer