När medicinsk forskning som involverar djurförsök planeras, så har djurskyddsetiska nämnder ansvar att bedöma om forskningsprojektet kan ha sådan medicinsk nytta att det motiverar djurförsöken. Nämnderna väger lidandet hos försöksdjuren mot nyttan som forskningen kan få för patienter.
Den numera nedlagda Djurskyddsmyndigheten införde för några år sedan en föreskrift mot djurförsök med immunisering av råttor och möss. Sådana djurförsök är en betydelsefull del av den medicinska forskningen. Stora patientgrupper har fått behandlingar som resultat av sådan forskning och nya behandlingar kan förväntas för sjukdomar som orsakar lidande hos patienter.
Jag antar att myndigheten drevs av en stark ansvarskänsla för djurskyddet. Men genom föreskriften hindrade man i praktiken en viktig del av den medicinska forskningen i Sverige, som nu kan göras enbart efter dispens från Jordbruksverket. Ett brinnande patos för djurskydd tycks ha inneburit att man förbisett ansvaret för stora patientgrupper.
Exemplet dök upp i söndagens debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt. Artikeln författades av Mats G. Hansson vid CRB, tillsammans med Rikard Holmdal (professor i medicinsk inflammationsforskning) och Anne Carlsson (förbundsordförande i Reumatikerförbundet). Artikeln uppmärksammades i såväl TV som press och gav upphov till många inlägg i kommentarfältet till nätversionen av artikeln.
I artikeln förstärks exemplet av att de förbjudna djurförsöken jämförs med vanliga vaccinationer av människor. Det verkar naturligtvis orimligt att en procedur som de flesta svenskar genomgått inte är tillåten på råttor och möss annat än om forskarna fått särskild dispens. Men är det så enkelt? Immuniserar man försöksdjur bara för att testa injektionsmetoder, eller för att provocera fram en reaktion?
Som jag tolkar artikeln är syftet att belysa en drastisk förändring av en myndighets makt över djurskyddet, och därigenom över forskningen. Där etiska nämnder vägde djurs lidande mot forskningens värde för patienter, har myndigheten infört en djurskyddsföreskrift med allmän tillämpning (som myndigheten kan ge dispens ifrån). Myndigheten har därigenom gjort det svårt att väga in forskningens nytta för lidande patienter. Ett ensidigt ansvarstagande har genomdrivits. Poängen är knappast att dagens djurskydd förbjuder försök som inte ens är plågsamma, antar jag. Ansvaret väger väl tungt åt bägge hållen?
Igår publicerade SvD en replik på söndagens Brännpunktartikel om djurskydd:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/99-av-100-djurforsok-godkanns_6672040.svd
Även repliken har fått många kommentarer. Bland annat diskuteras varför så många djurförsök godkänns. Är det för att de djurförsöksetiska nämnderna ser mellan fingrarna? Eller är det snarare för att forskarna är så duktiga på att ta hänsyn till djurskyddet?
Tankar kring söndagens debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt ( Mats G. Hansson vid CRB, Rikard Holmdal Professor i medicinsk inflammationsforskning och Anne Carlsson förbundsordförande Reumatikerförbundet) om föreskrifter rörande djurförsök.
En central uppgift vid den etiska bedömningen av djurförsök är att väga lidandet hos försöksdjuren mot nyttan som forskningen kan få för människor drabbade av sjukdom.
Kan vi mäta lidande ? – Redan sjuttonhundratals filosofen Jeremy Bentham diskuterade djurens rättigheter och sjösatte att frågan inte är om djur har förstånd och språklig förmåga utan den relevanta frågan avseende människans förhållande till djur är om djur kan uppleva lidande. Även om vi idag har en betydande kunskap om djurs mentala resurser, en kunskap vi nått i stor omfattning genom djurförsök, så återstår mycket innan vi kan mäta lidande. Vi använder således ett mått som borde vara mer grundat på en objektiv bedömning.
Mitt inlägg i denna debatt är att mer kunskap borde ställas till de etiska nämndernas förfogande genom en aktiv forskning inom området. Jag menar inte forskning om vad brist på djuromsorg åstadkommer utan forskning om vilka mått (beteende, fysiologiska) vi skall använda för att mäta och gradera lidande.
Bengt Meyerson
Professor emeritus Medicinsk beteendevetenskap Instit. Neurovetenskap Uppsala univ,.
Tack för bakgrund och analys av situationen, Bengt Meyerson! Jag passar på att informera om att slutreplik i debatten på Svd Brännpunkt publicerades idag:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ensidig-kampanj-for-djurratt_6677056.svd
Här finns en sammanfattning av debatten: http://www.medfarm.uu.se/nyhet1029.html