En forskningsblogg från Centrum för forsknings- & bioetik (CRB)

Etikett: undervisning

Forskningsetik på nätet: Spännande pedagogisk nystart!

 

Stefan ErikssonForskare, läkare, handläggare och alla andra som på något sätt sysslar med forskning behöver utveckla förmågan att upptäcka etiska problem. Men vi behöver också lära oss att göra något åt dem. – Hur lär man sig det?

Centrum för forsknings- & bioetik har vi precis sjösatt vår nya webbaserade kurs i forskningsetik – och ser fram emot en pedagogisk utmaning!

Forskningsetik är inte bara att följa regler och riktlinjer. Det handlar också om att träna upp sin etiska kompetens. Vi har valt ett nytt grepp: en nätbaserad kurs som kräver engagemang från både lärare och student.

Vi har särskilt försökt betona interaktiviteten. Forskningsetik som ämne handlar om att lära sig av historien och förstå hur normer påverkar den verksamhet man bedriver. Men det handlar också om att reflektera över sina egna (och sin omgivnings) attityder och handlingssätt. Därför är det gemensamma samtalet med andra av stor vikt. I kursen har vi lagt in e-möten där alla deltagare kan få tillfälle att diskutera forskningsetiska problem. Varje lektion använder sig också av ett diskussionsforum där ett fall som anknyter till lektionens tema kan diskuteras fram och tillbaka.

I höstas testade vi konceptet på deltagare från Europa, Egypten och Singapore och nu är det dags att starta upp vår kurs på allvar. Vår ambitionsnivå är hög: vi vill erbjuda den mest matnyttiga, uppdaterade och roliga kurs som tänkas kan!

Distansutbildning på nätet har i sig en del fördelar: det är flexibelt för studenten, det är relativt billigt att delta och man har goda möjligheter till individuellt stöd för sina studier. Till det kommer de möjligheter som en modern, digitalt baserad lärandemiljö kan erbjuda: användandet av videofilmer, också interaktiva sådana, e-möten, frågeformulär, tv-program, föreläsningar från TED, diskussioner i chattrum med mera erbjuder rika möjligheter till varierad och rolig inlärning och reflektion, på en mångfald av plattformar. Sajter som exempelvis låter användaren själv prova på att randomisera deltagare kan skapa en större förståelse för ämnet än att bara läsa om hur det går till. Alla dessa resurser är i denna kurs samlade på en och samma sida och studenten kan enkelt nå dem så ofta som önskas. På så sätt blir det snarare studentens lärande som står i centrum än själva undervisningen.

Deltagarnas skilda bakgrunder utgör både en styrka och en utmaning. En viktig aspekt på kursen är att försöka fånga upp de skilda erfarenheter och omständigheter deltagarna bär med sig in i kursen; de är från olika kulturella miljöer och möter skilda förutsättningar för att förverkliga en etisk hållning i sitt arbete. Deltagarna kan lära mycket av varandra och få en ökad förståelse av andras villkor, men uppfattningar och traditioner kan också förefalla svårbegripliga eller kännas besvärliga att föra fram.

mindre-MedicineAndLifeSciencesEgenstudier på distans riskerar skapa en situation där några deltagare inte klarar av att ta ansvar själva, men drar sig för att be om hjälp. Att skapa en positiv och tillåtande anda eller miljö är inget man kan konstruera fram genom utformningen av uppgifter eller gränssnitt (även om sådant också spelar roll), utan något man förmedlar genom sitt sätt att vara och bemöta andra. Här finns det en spänning för läraren mellan att försöka undvika att hämma deltagarnas egen aktivitet och att hamna utanför gruppens dynamik och utveckling.

Som lärare förstår man snart att man får ägna både innehåll och form stor uppmärksamhet. En svårighet är att balansera studentens frihet att lägga upp arbetet så att det passar in i ett säkert ganska hektiskt liv, med strävan efter att ha gemensamma och interaktiva moment som bara kan genomföras om alla befinner sig på samma plats i kursstrukturen. Under piloten märktes det fort att deltagarna tog mer fasta på det förra och fann det svårt att möta kraven på att nå ett visst kursmål samtidigt.

I slutändan är det spännande möjligheter som öppnar sig genom att människor från skilda platser kan samlas i en gemensam lärandeaktivitet och en och samma kurs kan innehålla moment av traditionell undervisning, uppblandat med skilda pedagogiska modeller och allehanda teknologier. Utmaningarna är att finna balansen mellan frihet och struktur och mellan en mångfald av pedagogiska möjligheter och det fokus som ändå måste finnas. För en lärare blir uppgiften i en kurs av detta slag främst organisatorisk och att handleda deltagarna på ett antal olika vägar som för dem vidare i deras individuella lärandeprocesser. Det tycker jag är en både rolig och viktig utmaning!

Vill du gå kursen? Besök www.ethicstraining.crb.uu.se

Stefan Eriksson

Vi bryr oss om undervisning

Läraren som exempel

Lärare vill påverka sina studenter. Syftet är ju att studenterna ska tillgodogöra sig vissa kunskaper och färdigheter. Därför visar läraren upp exemplar av vad studenterna ska tillgodogöra sig. Läraren pratar exemplariskt om den industriella revolutionen, om bioetiska principer, eller visar exemplariskt upp vad det är att ”addera 2” eller vad en ”kemisk reaktion” är.

Studenterna får sedan övningsuppgifter där de tränar sig på att uppvisa de exemplariska beteendena i tal, skrift och praktisk handling. Slutligen examineras de. Hur väl har de påverkats av de pedagogiskt uppvisade exemplaren och av övningarna?

Denna beskrivning av inlärningssituationen är starkt reducerad. Inte minst genom sitt fokus på undervisningens kunskaps- och färdighetsinnehåll. Lärarens roll reduceras till att hålla upp exemplar av vad eleverna ska kunna.

Men undervisningsrummet rymmer ytterligare ett ”exemplar” som är nog så viktigt. Läraren själv.

Hur fungerar läraren som exemplar? Genom att vara där som ”en person som…”. Läraren fungerar som ett levande exempel på en person som ägnar sig åt historia, bioetik, matematik eller kemi.

Läraren är ett exempel på vad man kan vara (historiker, bioetiker…). Inte bara på vad man ska kunna.

Lärarens exemplariska roll som ”en person som…” kan ha sina sidor. Anta att fysikläraren är en man som nästan uteslutande vänder sig till de manliga studenterna. Då visar han genom sin ”exemplariska” närvaro i undervisningsrummet att en fysiker är någon som (företrädesvis) är en man.

Icke desto mindre menar jag att lärarens exemplariska närvaro som ”en person som…” är avgörande. Utan sådan lärarnärvaro reduceras även studenterna. Undervisning som ensidigt fokuserar på kunskaps- och färdighetsinnehåll kan till och med göra det exemplariskt att detta är vad ”en utbildad person” är: En endimensionell funktionär utrustad med vissa kunskaper och färdigheter.

Vem vill vara det? Kan man vara det? Eller är det att förbise vad vi oundvikligen är: levande personer som…?

Pär Segerdahl

Vi bryr oss om undervisning