Enligt EIGE:s jämställdhetsindex för 2025 kommer det att ta mer än 50 år att uppnå full jämställdhet i EU med nuvarande förändringstakt. Forskningssektorn ingår i statistiken, och Elseviers rapport om kön och mångfald inom forskning ger ett tydligt besked: ojämlikhet mellan könen inom akademin är inte en känsla, den är ett faktum. Om vi vill åtgärda ojämlikhet, minska löneskillnader och jämna ut könsfördelningen bland ledare och beslutsfattare måste vi göra rätt förändringar, med utgångspunkt i data.
I Sverige utformas insatser ofta genom Lika villkorsplaner, men i resten av EU motsvaras det verktyget ofta av Jämställdhetsplaner (vanligen förkortat ”GEP” för Gender Equality Plans). De är numera ett krav för att kunna få EU-finansiering. Ett projekt som fått EU-finansiering är MINDtheGEPs. I mer än fyra år samlade projektet in kvalitativa och kvantitativa data från sju olika forskningsorganisationer i Italien, Polen, Serbien, Spanien och Irland i syfte att utforma skräddarsydda åtgärder för ökad jämställdhet. Arbetet har formaliserats och förankrats i organisationerna genom jämställdhetsplaner och resultatet av arbetet går att läsa i boken Gender (in)equality in research and science.
Boken presenterar en jämförande analys av ojämlikhet mellan könen inom forskning och vetenskap. Författarna undersöker bland annat hur organisationskulturer och riktlinjer påverkar jämställdheten. De olika kapitlen utforskar mekanismer som formar könsmönster i forskarkarriärer och individers upplevelser. Boken diskuterar även hur kön och genus påverkar hur forskning bedrivs. Författarna använder data för att belysa hur organisatoriska och yrkesmässiga strukturer påverkar jämställdheten. Vissa av de strukturerna är specifika för akademin, där kultur och tradition formar förutsättningarna för karriärutveckling. Strukturer som både främjar karriär och ibland utgör ett hinder för kvinnor som bär huvudansvaret för barn och familj och leder till att kvinnor är underrepresenterade i beslutsprocesser.
Trots att allt fler kvinnor påbörjar forskarkarriärer och disputerar, är det få som når ledande befattningar eller blir professorer. MINDtheGEPs har utformat flera åtgärder för att motverka föreställningen om att män är bättre lämpade för ledarroller, och har arbetat för att införa jämställdhetsmål i beslutsprocesser. Bland annat har projektet genomfört utbildningsinsatser som riktat sig mot specifika utmaningar i organisationerna, i syfte att främja kompetensutveckling och förändra organisationskulturer.
Boken betonar vikten av att använda data för att driva på utvecklingen av policy. Den är uppdelad i tre delar. Den första delen presenterar jämförande analyser av kvantitativa data för att skapa en bild av makro– och mesokontexter, och belyser hur genusfrågor uppfattas inom forskningsorganisationer i Italien, Polen, Irland, Spanien och Serbien. Den andra delen bygger på kvalitativa data och fokuserar på den miljö där forskarkarriärer formas. Boken behandlar upplevelser av otrygga anställningsförhållanden, ”glastaket”, hur människor balanserar arbete och familjeliv, samt hur excellens definieras och upplevs. Den tredje delen sätter kritiska frågor och utvecklingslinjer i ett sammanhang; den behandlar forskarrollen, mentorskap och ger förslag på hur enskilda forskare och organisationer kan integrera genusperspektiv i vetenskapen. Här ingår också mitt eget bidrag – ett kapitel om god praxis för utformning av jämställdhetsplaner – som är skrivet tillsammans med Claudia Colonnello och Federico Luigi Marta från det Rom-baserade institutet för samhällsforskning Knowledge and Innovation (K&I) samt Federica Turco från universitetet i Turin. Boken har redigerats av Cristina Solera (koordinator för MINDtheGEPs) och Manuela Naldini från forskningscentret för kvinno- och genusstudier (Cirsde) vid universitetet i Turin. De inleder också boken med en genomgång av hur man kan studera jämställdhet och ojämlikhet inom vetenskap och forskning.
Det finns dock ytterligare ett viktigt skäl att sträva efter jämställdhet inom forskningsorganisationer: det leder till bättre forskning. Forskargrupper med en mångfald av människor genererar mer nyskapande vetenskapliga idéer, som ofta får större genomslag. I ett försök att utbilda utbildarna har deltagare i MINDtheGEPs lärt kollegor att betrakta forskningsresultat ur ett genusperspektiv och förstå hur kön kan påverka individer, samhället och själva forskningen. Genom att integrera genusanalys i forskningen (och i publiceringen av forskning) kan vi motverka åtminstone vissa former av fördomar och diskriminering. Kort sagt berikas forskningen av att forskare bidrar med olika perspektiv.
Vill du läsa mer? Här hittar du en länk till boken: Gender (in)equality in research and science.
Skrivet av…
Josepine Fernow, centrumkoordinator och forskningskommunikatör vid Centrum för forsknings- och bioetik, som arbetar med strategier för nyttogörande av forskning
Solera, C., & Naldini, M. (Eds.). (2026). Gender (in)equality in research and science. Edward Elgar Publishing. DOI: 10.4337/9781035345717
