En forskningsblogg från Centrum för forsknings- & bioetik (CRB)

Etikett: dataskydd

Digitala biomarkörer för att testa nya läkemedel för psykisk hälsa

Något förenklat brukar vi förstå biomarkörer som ämnen i kroppen som kan upptäckas exempelvis genom blod- eller urinprov, och som indikerar ett biologiskt tillstånd. Till exempel olika cancerformer eller diabetes. Biomarkörer kan användas för att ställa diagnos, förutsäga sjukdomsrisker och för att övervaka en pågående behandling.

Man talar numera även om digitala biomarkörer. För att få en aning om vad det handlar om, tänk på hälsoapparna som kan registrera rörelsemönster, puls och annat via våra mobiltelefoner. De nya digitala biomarkörerna är mätbara fysiologiska eller beteendemässiga data som insamlas på ett liknande sätt och där mätapparaturen vanligen är bärbar eller placeras i kroppen. Dessa data kan följas i realtid för att övervaka patientens hälsotillstånd och tillfrisknande, utan att patienten behöver göra återkommande sjukhusbesök. Frågan hur dessa digitala data kan förstås som biomarkörer tycks dock inte helt klar.

Några samtidigt publicerade artiklar i tidskriften Frountiers in Psychiatry diskuterar möjligheten att använda digitala biomarkörer för att testa säkerhet och effektivitet hos nya läkemedel för psykisk hälsa. För att detta ska fungera måste givetvis även dessa nya sätt att insamla data och övervaka förändringar i realtid själva fungera säkert och effektivt. De måste även tillfredsställa etiska och juridiska krav på dataskydd och översyn. I artiklarna diskuteras dessa och andra utmaningar. I en artikel diskuteras till exempel frågan hur vi ska förstå ”bio” när vi går från traditionella biomarkörer till digitala. En annan artikel presenterar resultat från ett försök med en digital biomarkör för att förutsäga kognitiv funktion.

I ledartexten som introducerar artiklarna framhåller bland andra Deborah Mascalzoni att användning av digitala biomarkörer ännu saknar ett tillfredsställande reglerat sammanhang och att frågor om dataskydd och risker för diskriminering när data av det här slaget insamlas måste uppmärksammas. Du hittar ledartexten här: Digital biomarkers in testing the safety and efficacy of new drugs in mental health: A collaborative effort of patients, clinicians, researchers, and regulators. Där hittar du även en länk till samtliga artiklar.

Skrivet av…

Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.

Johanna Maria Catharina Blom, Cristina Benatti, Deborah Mascalzoni, Fabio Tascedda and Luca Pani. Editorial: Digital biomarkers in testing the safety and efficacy of new drugs in mental health: A collaborative effort of patients, clinicians, researchers, and regulators. Frontiers in Psychiatry, 2023. https://doi.org/10.3389/fpsyt.2022.1107037

Detta inlägg på engelska

Kommer med lästips

Datadelning inom genomstudier: förslag till internationell uppförandekod

Inom genomiken studeras inte bara enskilda gener, utan hela arvsmassan eller genomet. Sådana studier hanterar och analyserar stora datamängder och blir allt vanligare internationellt. En av utmaningarna är att hantera delning av data mellan länder runtom i världen. Förutom att dataskyddslagstiftningen varierar internationellt, finns farhågor om att forskare och forskningsdeltagare från låg- och medelinkomstländer kan utnyttjas eller missgynnas i dessa utbyten.

Jurister och bioetiker har därför efterlyst en internationell uppförandekod för datadelning inom genomstudier. Ett förslag på en sådan kod publicerades nyligen i en artikel i Developing World Bioethics. Artikeln, som är skriven av Amal Matar och nio medförfattare, redogör för processen att utveckla uppförandekoden och avslutas med ett nära 4-sidigt förslag.

Uppförandekoden är tänkt för forskare och andra aktörer med ansvar för datahantering inom internationell genomikforskning. Koden listar tio etiska principer av direkt relevans för datadelning. Därefter beskrivs god praxis i 23 Artiklar som täcker sju områden: Datastyrning (som på engelska brukar kallas ”data governance”); Datainsamling; Datalagring; Datadelning, överföring och åtkomst; Framtvingat utlämnande av information; Hantering av data från låg- och medelinkomstländer; Involvering av olika intressenter.

Läs artikeln med förslaget till uppförandekod här: A proposal for an international Code of Conduct for data sharing in genomics.

Skrivet av…

Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.

Matar, A., Hansson, M., Slokenberga, S., Panagiotopoulos, A., Chassang, G., Tzortzatou, O., Pormeister, K., Uhlin, E., Cardone, A., & Beauvais, M. (2022). A proposal for an international Code of Conduct for data sharing in genomics. Developing World Bioethics, 1– 14. https://doi.org/10.1111/dewb.12381

Detta inlägg på engelska

Kommer med lästips

Avbilda hjärnan utan att avslöja personen

Tre samtida tendenser skapar stora utmaningar för forskare. För det första förväntas vetenskapen bli alltmer öppen, bland annat genom att göra insamlade data tillgängliga för nya användare och nya syften. Samtidigt skärps dataskyddslagstiftningar för att skydda människors integritet. Slutligen hittar artificiell intelligens nya sätt att avslöja individerna bakom data, där detta tidigare var omöjligt.

Hjärnavbildning är ett exempel på hur öppnare vetenskap, starkare dataskyddslagstiftning och kraftfullare AI utmanar forskarsamhället. Du tänker kanske inte på att man kan identifiera personen vars hjärna avbildats med magnetkamera? Men där avbildas faktiskt även skallens och ansiktets form, inklusive eventuella ärr. Man skulle alltså kunna känna igen personen. För att kunna dela hjärnavbildningsdata utan att avslöja personen, har man hittills trott att det räckt med att på olika sätt ta bort skall- och ansiktsformen i bilderna, eller göra konturen suddig. Problemet är den tredje tendensen: kraftfullare AI.

AI kan lära sig att identifiera personer, där mänskliga ögon misslyckas. Hjärnavbildningar där huvudets och ansiktets former gjorts oigenkännliga visar sig nämligen ofta innehålla tillräckligt mycket information för att självlärande ansiktsigenkänningsprogram ska kunna identifiera personerna. AI lyckas åter-identifiera vad som avidentifierats. Dessutom är även själva hjärnans anatomi individuell. Liksom våra fingrar har unika fingeravtryck, har våra hjärnor unika ”hjärnavtryck”. Detta gör det möjligt att koppla hjärnavbildningsdata till person, nämligen om man har tidigare identifierade hjärnavbildningsdata från personen. Exempelvis via någon annan databas, eller om personen spridit sina hjärnavbildningar via sociala media så att ”hjärnavtryck” och person kopplats ihop.

Att göra personerna helt oidentifierbara skulle förändra bilderna så kraftigt, att de skulle förlora sitt värde för forskningen. De tre samtida tendenserna – öppnare vetenskap, skarpare dataskyddslagstiftning och kraftfullare AI – tycks således vara på kollisionskurs. Är det överhuvudtaget möjligt att dela vetenskapligt användbara hjärnavbildningsdata på ett ansvarsfullt sätt, när AI verkar kunna avslöja personerna vars hjärnor avbildats?

Nå, allt oönskat som kan ske, måste inte ske. Vore världen lika lömskt konstruerad som i en konspirationsteori, skulle inga säkerhetsåtgärder i världen kunna rädda oss från undergång. Tvärtom skulle sådana totala säkerhetskrav garanterat hota säkerheten, vilket jag nyligen bloggade om.

Så hur ska forskarna göra i praktiken, när de bygger internationella forskningsinfrastrukturer för att dela hjärnavbildningsdata (enligt första tendensen ovan)? Ett konstruktivt förslag presenteras i en artikel i Neuroimage: Reports. Författarna framhåller bland annat ökad och kontinuerligt uppdaterad medvetenhet bland forskare om realistiska dataskyddsrisker. Forskare som arbetar med hjärnavbildning behöver utbildas att tänka i termer av dataskydd och se detta som en naturlig del av forskningen.

Framförallt föreslår författarna flera konkreta åtgärder för att tekniskt och organisatoriskt bygga forskningsinfrastrukturer där dataskyddet finns med från början, som inbyggd standard. Eftersom fullständigt anonymiserade hjärnavbildningsdata är en omöjlighet (sådana data skulle förlora sitt vetenskapliga värde), framhålls i stället pseudonymisering samt kryptering av data. Vidare föreslås tekniska system för att kontrollera åtkomst av data (inte vem som helst ska ha tillgång), samt tydliga dataanvändningsavtal som begränsar vad användaren får göra med data. Utöver detta är givetvis informerat samtycke från personerna som deltar i hjärnavbildningsstudier en del av ordningen.

Sammantaget skulle denna från början inbyggda säkerhetsordning göra det möjligt att bygga forskningsinfrastrukturer som tillfredsställer hårdare dataskyddslagstiftningar, även i en värld där artificiell intelligens i princip kan se vad mänskliga ögon inte ser. De tre samtida tendenserna är kanske inte på kollissionskurs, trots allt. Om dataskydd byggs in från början, kan forskarna dela data utan att tvingas förstöra det vetenskapliga värdet av bilderna, och människor kan fortsätta att vilja delta i forskning.

Skrivet av…

Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.

Damian Eke, Ida E.J. Aasebø, Simisola Akintoye, William Knight, Alexandros Karakasidis, Ezequiel Mikulan, Paschal Ochang, George Ogoh, Robert Oostenveld, Andrea Pigorini, Bernd Carsten Stahl, Tonya White, Lyuba Zehl. “Pseudonymisation of neuroimages and data protection: Increasing access to data while retaining scientific utility,” Neuroimage: Reports, 2021,Volume 1, Issue 4

Detta inlägg på engelska

Vad är hållbarhet i framtiden?

Nyheter om biobanker

Pär SegerdahlNu finns årets första nyhetsbrev från CRB och BBMRI.se tillgängligt för läsning:

Huvudnotisen av Anna-Sara Lind handlar om det fortfarande oklara läget för en ny europeisk dataskyddsreglering (som ska ersätta det gamla direktivet).

Du hittar även notiser av Josepine Fernow om våra bloggböcker, om en nyutgiven antologi om biobanksreglering (redigerad av Deborah Mascalzoni), samt information om en ny onlinekurs i forskningsetik (som utvecklats av Stefan Eriksson och ges första gången i höst).

Du hittar också länk till PDF-versionen av nyhetsbrevet.

Pär Segerdahl

Vi diskuterar aktuella frågor : www.etikbloggen.crb.uu.se