Hur vårdar man en motvillig patient som kanske inte vill ta sin medicin eller som protesterar mot åtgärder som patienten bedöms behöva, såsom en kateter i urinblåsan? Ger man bara upp, eftersom patienten inte samtycker?
Förutom vid akuta nödsituationer är tvångsmässig somatisk vård inte tillåten i Sverige. Hur reflekterar vårdpersonal etiskt om situationer där patienten inte samtycker till en åtgärd som kan bedömas vara till nytta för patienten, och som man därför ändå försöker genomföra? En ny intervjustudie med vårdpersonal på medicinska avdelningar vid två svenska sjukhus undersöker frågan i termer av ”samtyckeslösa åtgärder”: olika sätt att få en motvillig patient att följa behandlingen, till exempel genom att övertala, lirka, luras eller använda någon form av fysisk styrka.
I intervjuerna kämpade deltagarna med att hitta lämpliga ord för att beskriva åtgärderna som dagligen förekom på avdelningarna. De tog avstånd från ordet ”tvång” och föredrog att tala om att övertala, lirka och luras. De stödde generellt användningen av samtyckslösa åtgärder. I många fall sågs åtgärderna som en så självklar del av dagliga arbetssituationer att de inte behövde rättfärdigas, eller så motiverades de med att man gör vad som är bäst för patienten. Personal som alltför snabbt ger upp betraktades som oengagerad och opålitlig. Samtidigt som man försöker undvika tvång vill man ändå inte ge upp åtgärder som patienten bedöms behöva. Mer tvångsliknande åtgärder ansågs i vissa fall acceptabla om man först prövat mjukare och mindre tvångslika åtgärder.
Samtyckslösa åtgärder beskrevs vidare som en integrerad del av arbetet på avdelningarna, som en del av arbetskulturen där det övergripande målet är att utföra sina uppgifter. Några deltagare uppskattade kulturen medan andra var kritiska, men alla var överens om att kulturen på avdelningarna underförstått stödjer samtyckeslösa åtgärder. Deltagarna sa även att det fanns en tendens att oftare använda sådana åtgärder med äldre patienter, som uppfattades som lättare att övertala än yngre. Flera deltagare såg detta som etiskt problematiskt. Slutligen ansåg deltagarna att det är oacceptabelt att använda överdriven fysisk styrka eller att insistera på behandlingar utan nytta för patienten.
I sin diskussion av intervjuresultaten pekar författarna Joar Björk, Niklas Juth och Tove Godskesen på ett antal möjliga etiska problem att hålla uppsikt på. Ett av dessa har att göra med arbetsdelningen där läkare fattar beslut om åtgärder som sjuksköterskor sedan måste utföra. Detta kan skapa en lojalitetskonflikt hos sköterskorna. De arbetar nära patienterna, men är samtidigt lojala mot systemet och vill slutföra de uppgifter de får, vilket kan bidra till acceptansen av samtyckeslösa åtgärder. Idealet att ”inte ge upp” behöver antagligen granskas, liksom frågan om huruvida god omvårdnad ibland kan dölja etiska utmaningar under sköterskans värme, flexibilitet och kommunikativa förmåga. Ett annat problem att hålla uppsikt på är tendensen använda samtyckslösa åtgärder på äldre patienter i större utsträckning än på yngre. Författarna föreslår i sin slutsats att en stark känsla av plikt att utföra vårdsinsatser och att ”få jobbet gjort” möjligen kan leda till att vårdpersonal tar alltför lätt på patienternas autonomi och samtycke. Deltagarna tog i allmänhet lättare på bristande samtycke än vad som kan förväntas med tanke på etablerade normer inom medicinsk etik, avslutar de.
Här kan du läsa artikeln: Ethical reflections of healthcare staff on ‘consentless measures’ in somatic care: A qualitative study.
Skrivet av…
Pär Segerdahl, docent i filosofi vid Centrum för forsknings- och bioetik och redaktör för Etikbloggen.
Björk J, Juth N, Godskesen T. Ethical reflections of healthcare staff on ‘consentless measures’ in somatic care: A qualitative study. Nursing Ethics. 2025;0(0). doi:10.1177/09697330251328649
Vi ställer frågor
Senaste kommentarer