Traditionell bioetik beaktar inte i tillräckligt hög grad den roll som familjeband kan spela vid exempelvis organdonationsbeslut. Nya möjligheter i sjukvården skapar moraliska problem som bioetiken därför inte kan identifiera som problem och hantera. För att se och förstå dessa moraliska problem krävs en särskild familjeetik, skriver bland andra Ulrik Kihlbom i en artikel i Journal of Medical Ethics.

Författarna är medlemmar i nätverket ”Ethics of families”. I artikeln använder de ett slående exempel på ett moraliskt problem som blir osynligt utifrån traditionellt bioetiskt tänkande. Exemplet lär vara autentiskt.

Annies bror Stewart har njurproblem. Annie vill ge sin ena njure till brodern, men kan inte för hon har inte matchande blod- eller vävnadstyp. Tack vare ett nytt sjukvårdsinitiativ kan hon dock gå med i en donatorspool. Om datorn kan identifiera en lämplig person i den poolen som kan ta emot hennes njure och en annan lämplig person som kan donera en njure till brodern, så blir resultatet detsamma: Annie donerar, Stewart får.

Men Annie upplever det inte som samma sak. Hon kan inte heller förklara varför hon plötsligt blir tveksam till att donera sin njure, när sjukvårdspersonalen behandlar indirekt donation till brodern via poolen som helt analogt med att donera njuren direkt till brodern.

Annie resonerar inte enligt den professionella logik som sjukvårdsteamet och många bioetiker använder. Hon kan tänka sig att donera en njure till sin bror. Att donera till en främling för att brodern ska få en njure är inte samma sak.

Det krävs en annan etik, en familjeetik, för att förstå Annies problem med sjukvårdsteamets förslag.

Ytterligare en sida av Annies vilja att donera en njure till brodern som osynliggörs i traditionellt bioetiskt tänkande är dess obetingade karaktär. En familjemedlem kan uppfatta det som ett givet ansvar att donera ett organ till en behövande medlem av familjen. Man kan uppleva att man inte har något val. Detta är svårt att förstå utifrån ett bioetiskt perspektiv som betonar individers autonoma, rationella val mellan olika alternativ.

Jag skulle vilja tillägga att den professionellt välmotiverade donatorspoolen möjligen även spelar på den familjeetik som man inte förstår. Rekryteras inte nya donatorer genom att appellera till den obetingade viljan att donera inom familjen?

Artikeln innehåller även en diskussion om rättviseproblematik som kräver ett familjeetiskt synsätt för att bli synlig. Läs den!

Pär Segerdahl

Vi tar upp aktuella frågor : www.etikbloggen.crb.uu.se